Oj då
Jag vet inte vad det är med mig. Nu är jag exakt som förra året, ledsen hela tiden och sånt. Men förra året visade det sig att jag var gravid. Och jag gjorde abort och satte in en spiral så det kan jag ju inte vara nu. Men mitt mood är helt galet och jag känner mig jätte konstig. Fattar ingenting. Jag orkar inte ens lägga ner energi för att förstå någonting.
Det senaste året har varit helt absurt. Staf gjorde slut. Det var nästan döden. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, jag ville inte leva. Jag tappade massor i vikt (som jag nu har gått upp igen nästan- DUMMA BELLA) och jag grät hela tiden. Jag var i ett riktigt dåligt skick. Och jag var nära att lägga in mig igen. Men det gjorde jag inte. Nu är jag och Staf tillsammans igen men jag bor inte längre ihop med honom. Nu bor jag med två killar som jag inte tycker speciellt mycket om. Och jag bara väntar på att kunna få flytta till en egen lägenhet. Jag och Staf har det bättre nu, vi bråkar inte lika mycket längre och sånt. Jag var på Peace and Love. Det var tråkigt. För en månadsen var jag med Linnea i Ayia Napa. Det var sjukt roligt. Roligaste resan jag varit på.. Gjorde en tatuering i förrgår. Ska fyllas i den 16 januari. Sagt upp mig från jobbet. Sökt en kockskola som jag börjar den 9 januari.
Jag tänkte att jag skulle göra ett grav-test iaf och titta. För säkerhetens skull. För jag är inte mig själv alls..
Nu ska jag halsa min cider och ringa taxi. Happy fucking new year to ya'll!
K.U.K
Jävla skit.
Varför är jag en sådan jävla idiot? Varför är jag en dryg, värdelös, äcklig, fet, misslyckad jävla hora?
Jag är på dåligt humör. Jämt. Vilket gör att alla andra hatar mig. Det var riktigt längesedan som jag ville skära mig, men nu vill jag det. Men jag ska inte.
Okej, vart ska jag börja?
Hmm.. På senaste tiden har jag börjat må sämre. mitt allmäntillstånd är typ tomhet. Jag är tom. I ögonen, i mitt kroppspråk är jag tom. Jag tycker ingenting är roligt eller kul. Saker som alltid har intresserat mig intresserar mig inte längre. Jag har börjat skämmas igen för allting jag säger. Och då menar jag verkligen allting. Jag är bara negativ i allting jag säger och jag känner mig fruktansvärt ledsen hela tiden. Jag har börjat ta allting personligt igen. Maten är värre än någonsin och trots att jag väger mindre än någonsin så känner jag mig fetare än någonsin tidigare. Jag har gett upp på mina ideal. Jag är helt enkelt deprimerad igen. Och då blir jag ännu mer borderline.
Allt detta leder till att folk tar avstånd från mig och att jag och Staf bråkar hela tiden. Jag vill inte bråka med Staf. Jag är så jävla rädd att han ska lämna mig. Och om han lämnar mig, finns jag kvar då? Han och min vän Linnea är de enda två som håller mig över ytan. Det är inte så att jag vill dö. Jag har bara ingen livsglädje kvar. Alla tjatar om att jag måste gå till läkaren och be om hjälp. Men jag orkar inte. jag vill bara att det ska lösa sig av sig själv. jag vill bara att det ska finnas något magiskt ord som gör att jag blir bra igen, på riktigt. Inte bara tillfälligt. Jag trodde att allt skulle bli bra., Jag är snart utskriven från orana, träffar dem knappt längre. Jag har ingen kontakt (nästan) med psykiatrin. Jag klarar skolan perfekt. Jag har en underbar pojkvän. Jag har precis fått ett sommarjobb på enn äldreboende som jag ville och jag ska snart flytta ifrån kristianstad. men ändå är det något som fattas. Jag vill ju bli normal. Jag vill vill vill..
Jag hatar mig själv mer än vanligt nu också. Det är inte konstigt att jag och staf alltid bråkar när jag inte tror på att han älskar mig. För vem fan kan älska en sådan som jag? JAG ÄR ETT ÄCKEL! JAG ÄR VÄRDELÖS! JAG ÄR FUL! JAG ÄR TJOCK! JAG... JAG ÄR FAN DET VIDRIGASTE SOM FINNS!!!!!
Och jag vill bara bli smal. Mitt BMI är på 18.8 så det räknas ju som underviktig. Men jag kan inte se det. När jag kollar mig i Spegeln är jag bara så jävla fet. jag vill inte äta. Jag spyr mer än vanligt och allting känns bara hopplöst. Ja, det är fan så det känns. Hopplöst. Hopplöst Hopplöst.
Det känns som att allting går i en jävla ond cirkel. Är det inte det ena är det det andra. MEN JAG VILL BARA ATT DET SKA SLUTA!! Har inte jag mått dåligt så det räcker? Har inte jag fått min bit av dåligt mående?
Jag vill bara att detta jobbiga ska ha ett slut. KUK
God natt inlägg
Jag är hos Linnea som sagt, det är finfint. Att äntligen vara med någon som förstår mig och accepterar mig. Jag vet inte varför jag är så jävla ledsen hela tiden. Det skärmmer mig. Hon dömmer mig inte, jag får gråta exakt hur mycket jag vill. Det känns på något vis skönt att komma ifrån pojken lite. Fast jag saknar honom som ini helvete. Men det har varit lite konstigt mellan oss. Jag får känslan av att han inte vill ha mig där. Vet inte om det är jag som är paranoid. Men det känns verkligen som att han bara tycker jag är jobbig. Jag försöker att inte visa mina känslor som hela tiden växlar i tvära kast, men det är extremt svårt. Och jag vill att han ska visa att jag är uppskattad mer än vad han gör. Jag vill att han ska ta intiativ till en kram och en puss. Jag vill att han ska lägga armen om mig och hålla om mig länge. Jag vill bara att han ska ta intiativ. Utan det känns det som att han inte älskar mig. Jag vet att jag är fånig. Jätte fånig, helt galet urlöjlig. Men är det fel? Att vilja att ens kille ska vara lite mer romantisk? Klart jag älskar honom som han är nu, han är så jävla fin. Ibland önskar man bara fler saker. That's all. Och sen vet jag att jag är en svår person att vara ihop med, men när jag saknar vissa av dessa sakerna så känner jag att jag bara blir jobbig, att jag blir någon annan. Jag blir... ledsen. Jag blir ledsen när det är så. Men jag vet att det är mina egna problem. Jag borde tycka om mig själv mer, inte vara så besatt av vad andra tycker och söka så mycket bekräftelse ifrån dem. Jag måste fan jobba på det här. Jag vill vara en bra flickvän, inte en desperat dåre.
Idag har även jag och Linnea varit på restuarang. Det var ok väl där men ångesten kom småkrypande efteråt. Jag känner mig tjock som fan. Speciellt nu när jag har ätit så jävla mycket under jul/nyår/lovet. Jag vill och måste gå ner till mina 55 kg. Det ska bara gå. Även om det kommer vara kämpigt som fan, även om pojken min kommer bli arg, även om mamma och alla komemr bli oroliga. Det ska bara gå. Så är det. Jag vill bara vara smal. Jag måste sluta äta. Jag måste sluta. Jag måste. Jag vill bli vacker. Jag vet att 55 kg är ganska lite när jag är 1.80 lång, men det är inte orimligt. Fuck this shit.
Nu orkar jag inte skriva mer. Eller rättare sagt orkar inte tänka. Puss
Irritation!
Jaja, skit samma.. Pojken är hos sina vänner som jag har haft en liten dust med så jag pallade inte följa med.. Jag vet inte vad jag ska göra i den här situationen.. jag blir stressad, ledsen och uppgiven rent ut sagt! Jag vet inte varför jag alltid måste sabba allting jämt.. HELA JÄVLA TIDEN. Men jag känner egentligen att jag inte har gjort något fel.. medvetet iaf. Men det är alltid så. Sånt här händer alltid mig. och då måste det ju vara mitt fel också lixom. Men.. Äh, jag fattar ingenting.
Nu är jag iofs lite full.. Som vanligt. Jag måste sluta dricka. jag älskar att dricka men ibland kan jag känna att det går lite överstyr. Jag vet inte.. Men jag dricker mig ganska ofta full hemma själv.. och då är det ju någonting som inte stämmer.
jag är också nervös. Jag har börjat känna mig lite deprimerad igen. Som när jag var 11-17.. Jag grät häromdagen.. för ingen anledning alls. Det är inte likt mig. Eller det är inte likt den personen jag är nu. Och det skrämmer mig lite. Att jag känner så igen. Jag känner mig så ledsen. + att jag har en jävla massa moodswings hela tiden. Jag kanbske är gravid eller ska ha mens eller nått.. jag vet inte. Men det gör mig förvirrad och hela jag känner mig som ett stort kaos. Sedan får jag inte ihop mitt liv. Det känns som att jag står med alla pusselbitar i mina händer men så fort jag försöker föra dem samman så faller de till aska. Och jag vet inte hur jag ska göra. Jag och min bästa vän har glidit ifrån varandra.. pga att jag inte umgås med henne... tycker hon iaf. men det är så jävla svårt att prioritera.. Jag var hemma hos henne en stund på nyår och jag kände mig bara så jävla utanför. jag känner att jag inte alls passar in där längre. Och jag vill INTE att det ska vara så... men jag vet inte hur jag ska göra för att det inte ska vara så. Det känns som att jag gör fel. Hela tiden. Jag bara gör alla ledsan hur mkt jag än försöker.. Hur ska man göra då? Är det någon som kan berätta hur jag ska göra? Jag vet att vänner alltid går före, och det gör de också. Men när man känner att man inte är där de är längre.. hur gör man då?
Jag försöker intensivt att lämna den sjuka världen. Men det är så jävla svårt. Jag försöker anpassa mig till den här nya friska världen. Men det går inte så jävla bra alls faktiskt.. Jag vet inte när jag ska säga saker, om jag ens ska säga saker.. I psykvärlden som jag har vistats i så länge säger man inte "Hej, vart kommer du ifrån?" utan det är mer "Hej, vart har du varit inlagd?" Och dte är svårt för mig att veta hgur jag ska uppföra mig. Saker jag säger till mina vänner som ett skämt är sådant man inte ens säger alls i den frista världen. Som när jag behövde sy en gång och hade målat ögon och näsa ovanför såret och pratade med läkaren med det djupa såret som mun. Skulle jag säga det i den friska världen skulle de tycka jag var sjuk i huvudet medans mina vänner as garvar åt det. GAAH Detta gör mig helt jävla galen... KAOS!
Bajsihelvetejagpallarintemerkukfittahoraäckelrovhelvete
Hejsvejs!
GJ & GNÅ
Just nu sitter jag i Helsingborg. Jag kom igår. jag har varit i Varberg i en vecka.. Det var skönt, men jag var så arg och sur hela tiden. Jag vet inte varför och jag kunde inte alls styra det. Kändes lite smått jobbigt faktiskt och det gjorde även mamma ledsen. Men det är skit samma såhär i efterhand. Just nu mår jag ganska bra.. Sitter och väntar på att min underbara pojkvän Robert ska komma hem. Ja, väntar och väntar.. Jag sitter ju här och fördriver tiden. Jag har dock lite ångest.. Jag har ätit som satan hela julen- choklad, godis, ris ála malta, och mat, massor av mat. Och jag känner mig så jääävla tjock. Jag vill inte inte inte inte känna såhär. Det känns.. bara bajs. Jag måste börja banta igen. jag ska ner på 60 kg! Sedan 55! Men jag tar 60 kg först.. Jag har lagt upp en matplan inför när jag börjar skolan.. Jag ska bara äta buljong, tonfisk och knäckebröd. och inte alls allt på samma gång. Utan ena dagen bara buljong, andra bara knäckebröd mm.. sedan ut och gå. En jävla massa. Sedan tänkte jag INTE äta vad jag vill på helgen som jag gör nu, utan verkligen hålla denna dieten strikt. =)
Nu pallar jag ej skriva mer, good bye stars!
Grekland och tomhet mm
Sitter och är lite småfull just nu. Jag gilalr det! jag skulle egentligen bluggat men det gick sådär alltså. Jag pallar fan inte det just nu. Allt känns skit. faktiskt. Samtifigt dom jag vet att det borde vara bra. Jag har precis spenderat en vecka i Grekland och jag är käare än någonsin i min underbara pojkvän. Men jag vet inte varför jag inte mår bra. Jag känner mig tom samtidigt som jag har massa känslor. Sjukt svårt att förklara. Jag vet inte vart jag ska börja.. om jag ens ska börja. Maten kanske? Jag har ätit somf an heöla veckan i grekland. och nu svälter jag mig själv igen. jag har inte ätit sedan i söndags. känns himla bra. men och jag kan se mina revben igen. Jag vill dock inte ställa mig på vågen. Jag vet att jag har gått upp i vikt. Jag hade sådan himla ångest när jag åt. Det var hemskt. det får mig att inse att det verkligen är ett problem. min teapeut sa att jag nu uppfyller diagnosen ätstörning och att hon inte kan hjälpa mig eftersom jag inte vill. och det är förståeligt.
jag är jävligt ensam. jämt. jag vill bara att någon ska tycka om mig. Men det känns inte så. jag börjar till och med tvivla på om min pojkvän gör det. Jag vet att han antagligen gör det. han är 31 och hade nog inte varit ihop med någon han inte tycker om. men jag får känslor av det hela tiden. Eller så är jag bara paranoid. jag vet inte längre. Allt bara glider ihop och blir ett enda kaos hela tiden och jag vet inte hur länge jag ska orka. Grekland var fint ia.f Hade jävligt nice. Flippade några gånger men inget att berätta. Tog några sobril sedan löste sig det där. Jag hmm.. jag har inget mer att säga. jag blev tom.
Kram på er söta läsare!
Kort inlägg
SUCK, så var det tisdag.. Igen. Me det gå sakta framåt. I fredags fyllde jag 19 år. Så nu är jag gammal. Fast inte jätte. Staf, mamma och Sandra var här. Det var stelt till en början men sedan när några glas vin hade åkt ner så var det helt okej. Hoppas de hade trevligt i.af. Jag fick en cykel, en tavla, en film, plattång av mamma (och moster Ulla som gjort tavlan). En epilator, en noshörning och ett ritat kort av Staf och trosor av Sandra. Myspys. Och 700 kr av mormor och morfar. <3
Jag blev full iaf och hade kul:)
Sedan stannade Staf tills på söndagen och på lördagen var det bara slappedag men pizza (på en överseriös resturang) och film. Mamma åkte igår morse. Fin födelsedagshelg och jag mådde hyffsat bra.
Jag orkar typ inte skriva något om mitt mpende just nu. Känns jobbigt. Så jag hoppar det idag.
puss <3
Besökande antastade garderob
Just nu är jag hemma hos Sandra. Jag har antastat hennes garderob. Jag behöver ju någonting att ha på mig på fredag så det blev en titt in till Sandra och jag hittade vad jag sökte. (nästan). Jag ville ha en klänning men det blev en skinnkjol och en 3 tröjor som alternativ. Det är en sådan kjol som är hög i midjan så man måste ha instoppad tröja. Helt okej. Det jobbiga är att den är så tajt tycker jag så då ser man alla.. skavanker, om man säger så. Jag hatar att det går in där magen slutar, ni vet vad jag menar? Men vafan, jag ORKAR inte längre tänka på sådant.
Igår åt jag.. inget. Eller jag drack en buljong. Sedan idag har jag inte ätit någontin g heller och min mage känns som ett stort hål, men det känns bra. Fast det gör ont på något sätt. Och jag är sugen på mat. men vafan, jag ska dricka buljong sedan när jag kommer hem. 5 kcal, tjoho!
Jag känner mig ändå så himla tjock, men jag är stolt att jag klarar av att inte äta. Ofta ger jag vikelse för frestelserna och spyr sedan ju, men jag orkar inte spy längre, tycker att det är obehagligt och mina kräkreflexer är typ döda. Så bästa lösningen- ingen mat. Mh-m..
Jag känner mig lite nere faktiskt, jag tror det är hösten. Jag är rädd att jag ska bli deprimerad igen. För det känns som att ingenting är roligt längre. Men vafan, jag bestämde mig förra veckan att jag ska vara glad från och med då. Och jag har varit glad. Lite kämpigt för jag har haft mens precis och mood swing nr. 1. Men jag har försökt. Och det har gått ganska bra ändå. Fast innombords känns det fortfarande jävligt tomt. Tomt och ensamt. Det spelar ingen roll hur jävla fina människor som omger mig, jag är ändå ensam på något sätt. Jag vet inte hur eller varför det är så bara. Jag har nog aldrig kännt mig som ensam som nu, överlag alltså. Jag hade kunnat samla ett rum, fullt av alla människor jag älskar och tycker om som fan. Stå mitt i centrum och ha skit kul, men jag känner mig ändå ensam. Känns fel. Jag känenr att jag är fel. Jag vet inte vad problemet är? Varför kan jag inte bara vara nöjd någon gång? Helt absurt patetisk att jag är sådan här. Skit samma..
Impuls
Kände mig jävligt ensam förra måndagen så jag flydde till Helsingborg och till min älskling. Där myste vi mest och sedan åkte jag tillbaka på onsdagen. I fredags åkte jag till helsingborg och hade lovat Staf att laga mat, så det blev potatisgratäng. (som jag såklart också var tvungen att äta av..). Sedan drack jag (vi) några groggar och Poffe (en kompis till Staf) kom förbi så vi spelade spel. Blev redigt full och ramlade runt där i lägenheten. På lördagen gick vi dock upp tidigt och gick till Tropikariet och kollade på djuren. Fina! Apor som hoppade fritt och saker som flög över ens huvud. lite läskigt dock. Haha. På kvällen åkte Staf till en fest och jag begav mig till Linnea för att umgås och bli full. Så där blev vi riktigt fulla också och hade riktigt mysigt. På söndag så kom jag hem till Staf igen och då satt han och drack folköl och spelade poker. Så jag tog en stol och öppnade en 7,0:a cider och slog mig ner. Sedan blev det vin och grogg på det. Så jag var bakfull när jag åkte hem till Kristianstad igen på kvällen. Bussarna hade slutat gå i Kstad så det blev taxi hem. Igår skola och idag skola. Ledig imorgon och det blir en shoppingrunda på stan för att inhandla lite saker till min födelsedag på fredag. Grattis i förväg till mig, 19 år! Tjoho! Not. 19 är en meningslös ålder. Tycker jag. 17 och 19. Trist.
Med maten har det gått sådär. Jag har ätit FÖR mycket. Fyfyfyfyfyfyfyfyfyfy!! Så igår åt jag en liten sallad och idag ska jag bara dricka en buljongtärning, detsamma imorgon. Och på torsdag kommer mamma så hon kommer säkert vilja äta med mig. Men jag ska ljuga och säga att jag redan har ätit och kanske bara ta något litet i så fall. Sedan fyller jag ju som sagt var på fredag och då komemr Staf och Sandra (och kanske kanske Linnea. Hoppas!) och mamma ska laga mat. Lax med fetaost täcke och ris. Så jag måste äta då. Och så blir det väl efterätt också. Tårta elelr nått, men det ska jag inte äta. Fast jag ska bjuda på det. Fast jag komemr säkert ta en liten bit när jag har druckigt lite.
JAG VILL HA ALKOHOL NU! Det är sjukt jobbigt. Har en halv flaska gammalt rödvin hemma och en folköl, men jag komemr aldrig kunna dricka det där vinet. Smakar väl vinäger nu typ. Har en folköl med, men den ska jag nog spara till senare ikväll. Och igår var jag så jävla sugen på att skära mig också. Konstigt. Så jag gick in på hemsidan psyke.org och tittade på bilder på folk som skurit sig. Vilken idiot jag är! Jag blev sååååå sugen. Men jag lyckades hålla mig ifrån det. Det är mest bilder på jätte ytliga sår, men man hittar några djupa också och det var fan som att bara lukta på alkohol men inte ta en klunk om man är ny-nykterist. JOBBIGT. Men som sagt, jag var duktigt som kunde hålla mig ifrån det. Det är så konstigt att jag blev sugen på de. Jag mådde inte jätte dåligt, utan var på ett helt okej humör. Men ändå så kom impulsen. Undrar varför..
Ensamhet
Nu sitter jag, patetisk som jag är, och lipar. Jag hatar detta. Jag hatar hatar hatar detta. Jag vill inte sitte i min lägenhet länge och känna mig så här jävla ensam. Jag vantrivs. jag vantrivs i Kristianstad. Jag står inte ut. Jag fattar inte varför det är så svårt att lära känna folk? Vad är det jag gör för fel? Jag försöker. Jag är ny i den "friska" världen. Jag kommer direkt ifrån en sjuk värld som jag levt i i 8 år, jag vet inte hur man beter sig i det friska. Vad man kan säga, vad man inte kan säga. Hur vet man? Jag gör säkert fel. Annars borde någon vilja vara med mig. Jag får lixom lära mig om allt ifrån början.
Jag fyller år om 2 veckor. 19 år, ingen big deal. Mamma kommer och Staf kommer. Sedan tänkte jag "hade varit kul att bjuda lite vänner också.." Men kommer i samma sekund på, vilka? Vilka skulle jag bjuda? Linnea är på sjukhuset och bor i helsingborg. Vilka har jag annars? Johanna och Sandra. Så jag ringde Johanna för någon vecka sedan och sa att hon kunde komma om hon ville, och detsamma till Sandra. Men igår sa Johanna att hon inte kunde för hon skulle till en kille då. Sedan sa Sandra att hon kanske inte orkade.. så det blir min mamma, jag och min pojkvän.
Nu kände jag mig ensam och tänkte att jag ringer och snackar ett tag i telefon. Men vem skulle jag ringa? Mamma jobbar, Staf svarar inte och Orana kunde inte för de stod och lagade mat.. (Jag sa att allt kändes pissigt, men svaret blev "kan jag ringa dig sen efter 18, lagar mat nu... så...") Jag har inte ens människor att ringa och prata med. Känns så fel. Samma sekund som jag la på efter jag pratade med Orana började jag gråta. Och sedan har jag bara bölat och bölat. Och Jag är trött på det. så jävla trött på det. som sagt, vad gör jag för fel??
Sedan har jag ätit i helgen, fy på mig. Jag åt pastagratäng jag hade lagat åt Aimee i lördags och sedan ostbågar och en pizza igår. Och jag spydde inte! Eller, pastagratängen kom typ ändå upp för jag spydde 12 gånger av bakfyllan haha. Men jag kunde inte spy upp det andra, jag försökte få upp ostbågar+pizza men mina kräkreflexer fungerar typ inte. så jag känner mig tjock. JÄVLIGT TJOCK. Så idag ska jag inte äta alls har jag bestämt mig för. Och jag har klarat mig sedan 6 imorse så det ska nog gå vägen. Börjar känna mig lite suugen nu dock, men eftersom jag redan är ledsen ch redan har en jävla ångest 8som jag haft hela dagen) vet jag att jag inte ska äta något för då kommer allting bara bli ännu värre och det pallar jag inte, inte idag. Jag måste vara nöjd med någonting, och det blir jag om jag lyckas stå emot hungern, då kan jag. Då övervinner jag något och jag har kontroll.
Som jag skrev ovan har jag haft ångest hela dagen, jag har ältat saker fram och tillbaka. Vad jag har sagt till folk, att jag skäms över vissa saker jag berättat för jag vet att de inte hör hemma i den friska världen. Jag försöker att inte berätta så mkt om mig själv, men så fort alkohol kommer i kroppen så tänker jag att allt jag gjort, alla mina problem och mina tankar/beteende är helt normalt. men nej. det är ju inte det, det är fortfarande sjukt. Så det känns som att människor ta avstånd från mig. Hela tiden. Jag bara säga så dumma saker. Och jag skäms även för helt orealistiska saker också. Exempel, en sak jag sa i england för typ 3 årsedan: "Can i have a coke in a bottle please?" och hon fattade inte vad jag menade för där säger man typ "can I have a coke please?" "In a bottle or a glas?" "Bottle, please" .. Och jag skäms över det än idag. Jag skäms så jag får ångest. Och tror du den bartendern, mitt i london, komemr ihåg en turist för 3 årsedan som sa lite fel? Nej, skulle inte tro det. Men jag skäms ändå. Jag jag gör hela tiden fel. Jag är värdelös.
Jag måste shoppa eller något för att bli av med dessa känslorna. har hittat en del grejer på internet jag vill ha, men aldrig komemr ha råd att köpa. Lite bilder:
Andas varma vindar mot min hals
Hej, fy vad trött jag är idag också. Och ont överallt, vet inte varför.
Jag hade socmöte igår, det gick inte alls bra. Inte alls. Eller jo, om man ska se det positiva så ska de forsätta ge mig pengar iaf. Men mindre och jag får knappt ihop det som det är nu. Sedan ska jag inte ha samtal med min terapeut längre heller. Kanske ska få ha kontakt med Utslussteamet 1 timma i veckan. men vafan? De är bara behandlingspedagoger och jag behöver en terapeut eller psykolog. Och det känns inte kul att gå tillbaka till psykiatriska öppenmottagningen. Och så kostar det pengar som jag inte komemr ha. AAH! Pengarsituationen är den svåra. Jag kommer få hyran betald och sedan 3300 i månaden. Och jag har räkningar på 1000 så det blir ju 2300 kvar, sedan så röker jag för ca 1000 i månaden då blir det 1300 kvar. 400 går till mat i månaden då är det 900. Sedan mediciner+ läkarsamtal 300 ca. 600 kvar till kläder, resor, nöjen mm i månaden. Fy vad kul. Jag komemr inte klara det. Ett av mina problem är också att hålla i pengar. Jag får pengar på tisdagar och de brukar vara slut på fre, lör. Och det är ändå 1000 kr. Jag suger. och får pengar varje vecka för att om de skulle ta slut så kommer det nya på bara några dagar. Får jag då 3300 samma dag.. Det kommer aldrig gå. Aldrig. STRESS
Jag kan inte sluta röka heller, jag vet att det går mycket pengar till det. Men jag kan inte Jag blir helt galen och arg och ledsen och "Bella 16 år" när jag inte röker.
Så igår var ingen bra dag alls. men det kommer säkert lösa sig alltihop. Pratade lite med älskade Staf igår och när jag tänker på oss och hur mycket jag älskar honom så känns det som allt fixar sig tillslut. Och det gör det säkerligen.
Jag orkar inte ens skriva något om matsituationen. Den är fucked-up och alla bara tjatar på mig och min mamma säger hela tiden att jag måste motionera att jag måste träna mer att jag måste göra det och det. Hon har alltid klagat på mig, sagt att jag är stor och den största i familjen, att jag äter mest av alla, att jag ser gravid ut mm. Men egentligen är det hon som inte är nöjd med sin kropp och tar ut det på mig. Jag vet att hon tycker att hon själv är jätte tjock men hon är skit smal. verkligen skit smal. Och jag är blivit "offret" för hennes ätstörning. Skit samma. Pallar inte ens tänka på det.
Idag ska jag träffa en gamal kompis från orana, det ska bli kul för vi har inte träffats på väldigt länge. Så nu ska jag ta mig i kragen och göra mig iordning. Puss på er :* Kommer lite bilder på mig..
Good morning StarShine
God morgon. Fan vad jag är trött.. Det går inte snabbt att skriva idag kan jag säga. somnade runt 02 igår, vilket är relativt tidigt om jag tänker på hur det var för några veckorsedan.. sov 1-2 timmar/natt i 3 veckor och var helt galen i huvudet. Väggarna började typ krympa på mig och jag gick som en zombie. Jag var närvarande men inte där. Konstigt att jag klarade av skolan så bra som jag gjorde.
Pratade med Staf igår kväll. Han sa "tycker inte du att jag är tråkig som bara kollar på tv hela tiden?" Och jag svarade "Jo, urtråkigt. Jag hade aldrig kunnat leva så, typ jobba, komma hem och sen glo på tv. Om vi skulle flyttat ihop hade jag fått ha mina egna grejer att göra för ett sånt liv klarar jag inte.." Och han hade inte alls förväntat sig det svaret. Han sa typ "Jaha, men varför är du med mig då om jag är så tråkig? Det fattar jag inte.." Och då blev jag helt nervös.. För det lät typ som att han menade "Varför är du med mig då? Då är det lika bra att vi inte ses mer mm..." Sedan pratade vi om nått annat och la på. Sedan kunde jag inte somna för jag grubblade på vad han hade menat så jag ringde upp efter typ 3 min. Men då skrek han typ i telefonen "jag tittar ju för fan på Idol nu sa jag ju. Lugna dig fem minuter och ring igen!" Då började jag lipa. Sen ringde han upp och så pratade vi lite.. Innan vi la på frågade jag honom om han tyckte jag var jobbig och han sa "nej, men vi har pratat så det räcker nu.. puss hej" ... Jag är bara så rädd för att han ska tycka att jag är jobbig. Att han ska inse hur jag verkligen är. Att jag är värdelös och misslyckad. Jag vill inte att sådana här saker ska hända, att jag ska börja lipa över något som egentligen inte är någonting. Meningslöst. Men jag är så jävla känslig. Jag vill ju att han ska vara kvar hos mig och vilja ha mig för alltid, men vad händer om han upptäcker hur dålig jag är? Jag förstår inte hur han kan tycka om mig. Det går inte in i mitt huvud. Och jag blir så osäker ibland när jag är med honom. När vi festar kan han skämta om så konstiga saker. I fredags sa han "Jag har legat med tre personer efeter att jag blev ihop med dig". Då sa ju jag såklart" vafan? Då kan du dra åt helvete!" och gick, sedan sprang han efter och sa "Gå inte.. jag skämtade ju bara, du behöver inte bli arg". VAFAN tror han? HAHAHAHAAH Jävligt roligt skämt. Det är min största rädsla, att han ska hitta någon som är bättre (och det är ju inte svårt, bara att ta första bästa tjej i närheten). Jag tror att det här med ätstörningen, att den blivit värre, har med att vi blev tillsammans att göra. faktiskt. Inte så att jag skyller på honom, inte alls. Men jag har blivit osäker och inte fattat hur han kan vara ihop med mig. Så jag vill "pleasa" honom och vara bättre, snyggare, smalare. Och när han säger att någon annan är snygg och så vill jag b ara ändra hela mitt utseende till henne. Han har aldrig sagt att någon lite större eller mullig är snygg. Bara om jätte smala tjejer. Då gillar han ju smala tjejer, så då måste jag bli smal. Äh, skit samma.. orkar inte tänka på detta.
Idag är det soc möte. undrar hur det ska gå. Jag ska vara så fin jag kan iaf så han får ett bra intryck av mig. Fast jag tror att han brukar få det om man jämför med hur jag såg ut första gången vi träffades. Tjock, sjukhuskläder, inget smink, fet hy och söndergråtna små ögon. HAHA, jag måste sett ut som en gris. Men nu har jag ändrats och till det bättre. Jaja, vi får se om de vill betala eller inte. De kanske de inte vill. Då får jag leta lägenhet som satan nu då.. Och ringa runt till försäkringskassan mm om bidrag och hejfadderittan. Suck. Nu ska jag göra mig iordning för en bal på slottet ;).
Puss på er! :*
Fet och ful
Usch vad jag har tråkigt. Men inte mycket jag kan göra åt saken eftersom jag inte har några vänner här och inga att umgås med. Jag var uppe tidigt idag för min tvättid började 7 sedan var Orana här och checkade läget. Sen har jag mest sprungit upp och ner till tvättstugan och nu sitter jag själv och känner mig tom. Jag skulle träffa Sandra idag men hon har inte hört av sig.. Jag har inga pengar men har skickat sms från www.smsme.se (gratis sms alla!), jag har ringt till mamma så mamma ringde henne och skickade sms hon med. jag börjar undra varför hon inte hör av sig, det var hennes idé att vi skulle träffas idag. Dåligt. Men jag är också lite orolig om det hänt något.. hon har varit lite vild på senaste tiden.
Jaha, just nu vattnas det i min mun. Jag är hungrig. Igår var jag så jääävlia dålig. Jag fick damp och gjorde lite pulvermos och åt. Sedan fick jag världens ångest och spydde upp det och gick ut för att gå i 45 minuter. Idag får jag bara inte äta mer än vad jag har bestämt. Jag ska äta det som jag har sagt att jag ska äta. Inte en tugga mer. Men just nu är det ganska svårt att låta bli.. Jag får hela tiden distrahera mig och göra annat.. Som att flytta runt på lite tavlor, ta en cigg mm.. Ska gå iväg och köpa mer cigg nu snart. Sedan vid klockan 16 så ska jag äta mitt första mål. Buljong och en halv tonfiskburk och sedan en kopp te. Det kommer jag nog bli mätt på.
Jag kollade på mig själv i spegeln idag. Fy fan säger jag bara. fy fan. Hur kan man vara så jävla ful? hur kan man vara så jävla fet? Jag förstår faktiskt inte alls. Fettet bara väller ut på låren, rumpan, vadera, MAGEN, överarmarna och vid nacken. Så jävla pinsamt. Jag fattar varför inte sandra ringer mig, vem vill vara med någon som är så fet och äcklig? Usch.
Nu blir det promenad till OK Q8 för cigginköp. puss <3
Ändrade planer
jag orkar inte skriva mer, ska gå och vila.. Vi hörs! Puss
Godmorgon!
Godmorgon, vaknade av att jag låg och skakade och jag ställde alarmet på den välbehöva funktionen snooze, drog täcket över ansiktet och somnade om. Varför ska det jämt vara så kallt i detta skitlandet? Jag vill ha 30 grader varmt och sol sol sol.
Det var som sagt jobbigt att ta sig upp idag, tror egentligen inte det har med att det är kallt ute att göra utan jag bara orkar inte. Min kropp är helt slut. Jag har varit iväg hela sommaren och bara varit hemma i 1 vecka och sedan skolan började har jag kämpat som fan på dagarna och rest till Helsingborg på helgerna. Inte varit hemma alls och det tär lite på mig. I helgen ska Staf åka Findlandsfärjan med sitt jobb och gå på konferenser så jag är "ledig". Ska bli skönt. Aimee, en vän, kommer hem till mig på lördag och vi ska ha girl-night och dricka vin och snacka skit. Ska bli underbart. Och idag är det antagligen sista dagen i skolan denna veckan eftersom det är sista veckan det är dessa kurserna. Vi har bara haft två men det har varit 100 poängskurser på 6 veckor. Så det har varit intensivt om man säger så.. Gjorde klart sista uppgiften igår. Hurra för mig!
Jag har druckigt kaffe nu, jag måste sluta med mjölk i kaffet igen för en dl mjölk innehåller ju ca 40 kcal och de är helt onödiga. Jag menar, jag var vegan i nästan 5 år och då drack jag utan mjölk och tyckte det var lika gott. Så det borde inte vara några problem.. Jag slutar 14 idag så jag har inte med mig nån mat (det har jag aldrig, inte ens om vi slutar 16). Men det kommer vara lite kämpigt idag eftersom alla ska ha med sig fika och jag ska inte äta det och är man hungrig är det såklart svårt att motstå. Men som den bilden jag la in inatt: Nothing taste as good as thin feels. Och det måste jag tänka på. I can do it.
idag ska jag träffa en vän från Orana. och det ska bli kul, att inte bara stta hemma själv jämt, det är ganska jobbigt lixom. Ensamheten är min fiende och den äter upp mig inifrån allt för ofta. Och imorgon ska jag träffa Sandra, en gammal vän som jag har tappat kontakten lite med de senaste året. Vi var jävligt tajta innan, men inte nu längre. Tråkigt. Hon kanske vill ha filmkväll med mig och sleepover? Jag är ju ledig på torsdag också. Socmöte på eftermiddagen dock, men det spelar ju ingen roll.. Lite nervös inför socmötet. Men det ska nog gå bra. Rädd att TerapeutTherese ska berätta om sexmissbruket och ätstörningen och att de ska bli arga på mig. Men då får det vara så lixom, jag orkar inte bry mig. de måste ju veta annars blir de arga på therese.
Nej, nu måste jag till skolan. Ha en bra dag allihopa. Och jag hoppas min dag går okej. Suck. Kisses <3
Fast i matsituationen
Hej, 3 veckorsedan jag skrev. kasst!
Jag är fast i maten, mat tänkandet, matsituationen, mat mat mat mat mat mat mat. Det är det jag tänker på. hela tiden. Jämt. 24/7. Och jag vill inte sluta. Jag MÅSTE gå ner mera. Jag bara måste. Jag vill vara smal. Jag vill vara fin. Jag vill inte vara såhär jävla fet. Jag väger nu 68 kg och är 180 cm lång. Vilket ger mig et BMI på 21, vilket egentligen ska vara normalt. Men det är det inte om man tittar på mig. Dessa lår, magen, armarna, brösten. jag vet bara inte hur jag ska gå ner mer. Just nu lever jag på genomsnitt 2 buljongtärningar i vatten och 1 burk tonfisk om dagen. Ska jag sluta med tonfisken? Äter ca 200-220 kcal om dagen. Slutar jag med tonfisken blir det 10 kcal om dagen vilket jag vet jag inte komemr att klara för då blir hungern för starkt tillslut och jag kommer hetsäta. Jag kanske skulle ta bort tonfisken och byta ut den till något med bara 100 kcal istället så blir det ca 110 kcal om dagen.. Jag får se, måste hitta något gott då så man orkar..
Jag åt för mycket idag. Har ätit en buljongtärning, läkerol, 2 ägg och en tonfiskburk så jag var tvingen att sticka tandborsten i halsen ikväll. tonfisken och äggen kom upp :) Vet inte om allt gjorde det såklart men det mesta. ag ska börja lägga gurkmeja eller något i maten så det blir gult så jag ser när det tar slut lixom. GAH! Jag blir galen. Jag MÅSTE ner till 55 kg annars vill jag inte leva. Detta bara ska gå. men jag satsar på 65 först, sedan 60 och tillsist 55. Annars kanske jag sätter upp för stora mål.
Jag har börjat förstå det dåliga med detta dock. Jag glömmer saker, orkar inte gå lika mycket, naglarna bryts, jag fryser, tappar hår. Men det är skit samma. Det är fint att vara smal. Och jag SKA bli det.
Nu till något helt annat. Jag är ledsen idag, vet inte varför. Känner mig bara så jävla nere just nu. Jag fattar inte, allting går ju så bra egentligen. MVG och VG i skolan och jag kämpar och står i. Men det är något jobbigt som gnager i mig som jag inte alls kan få kläm på. Hur ska man göra då? det går inte att förklara. Jag har druckigt vin och öl idag för att ta bort det (jag vet, innehåller en jävla massa kcal men dryck är okej har jag bestämt. Men inte oboy, sockerskit (läsk mm) å sånt..) men det gick inte. Känner mig fortfarande väldigt down. Suck. men nu ska jag försöka sova, har skola imorgon.. 
Ny frisyr och trött
Just nu sitter jag och äter upp alla mina Fisherman's Friend och funderar på att kanske försöka sova. I helgen har jag varit hemma hos min älskling Staf och det har varit en helt underbar helg. Vi hade bestämt oss för att ha en nykter helg, men vi kom inte så långt med det.. I torsdagskväll var vi nyktra och jag, efter flera veckors alldeles för lite sömn, däckade jävligt tidigt och sov väldigt länge. Gick en del ärenden på stan på fredagen och Staf tittade på fotbollen på kvällen medans jag passade på att plugga. men sen kunde vi inte hålla oss (jag) och plockade fram en dunke med sprit och drack grogg efter grogg. Mums! Så däckade vi vid 05 och vaknade av en jävla telefonoperatör som skulle fixa jacket i hans sovrum.. BLÄ. Igår gjorde vi iordning mitt hår! TJOHO. Nu har jag löshår och ser bara allmänt nice ut.. Staf betalade som den ängeln han är <3
Nu orkar jag inte detta mer utan vill sova. Jag vill bara tillägga att jag mår så jävla bra just nu. Är glad och galen och kär och GaaaaAAAaaHh! Jag vill bara skrika ut hur happy jag är. Så sjukt att sånt kan förändras så himla fort. En del issuse som jag måste jpbba på men det tar jag en gång i taget.
Sov gott.
Bilder på mitt nya hår följer:
Het va? ^^
Lite 80-tals rockstil but I like!
E-V-I-G-H-E-T
Hej Hallå! Det var e-v-i-g-h-e-t-e-r sedan jag skrev. Jag har haft så mycket på gång KONSTANT att jag inte kunnit/hunnit/orkat/tänkt på att skriva. Jaha, vad har jag gjort då? Jag slutade skolan i juni, strax därefter åkte jag till England med mammsen. Det var helt underbart! Träffade en massa konstiga och roliga människor. Vi drack mest jag och mamma. Jag var nykter 2 dagar av de 3 veckorna. Sedan var jag hemma i Varberg en vecka och där fortsatte jag festa. Sedan åkte jag tillbaka till Kristianstad i 2 veckor. Och det var Kristianstad dagarna så det blev fest hela den veckan med. Sedan var det jobb i en vecka för att tjäna lite pengar. Och det gick ganska bra.. Gjorde en del fel, emn jag är ju ganska ny så det är inte så konstigt. Kändes dock lite jobbigt. Sedan åkte jag Till Helsingborg en vecka för att vara med Linnea och vi söp hela veckan. Där träffade jag min nuvarande pojkvän Staf. Det var helt underbart.. Han är jätte fin, underbar, snäll, rolig.. allt. Sedan åkte jag till VArberg direkt och Staf kom upp till mig på torsdagen till söndagen. Sedan åkte jag direkt till Staf i Helsingborg.. Åkte hem i söndags då jag jobbade måndag. Igåg började skolan och sommaren är slut.
..Så jag har gjort en del faktiskt.. Mest druckigt massor. Och jag har haft det jäkligt jobbigt när jag varit nykter. men det har fått gå. Jag har varit nykter nu ett tag och det känns helt okej. Men jag kan inte förklara hur skönt det ska bli att vara full imorgon igen. Det är malmöfestivalen och jag ska åka med Staf och Johanna från klassen. Ångestshoppade igår och handlade en skit söt klänning. Nu är jag pank. Ångest för det.. Ond cirkel!
Jag har inte skurit mig eller något annat. Jag funderade att fimpa ciggen på handen för någon månadsen men jag ångrade mig ganska snabbt. Jag har verkligen lämnat det där. men det är fortfarande jobbigt att prata om det. det är nästan värre nu än innan eftersom jag blir så himla påverkad. Jag får inte längre göra det för mig själv. Och när man inte får något blir man mer sugen. Som med rökning och sånt.
Sedan så skapade jag ett sexmissbruk under sommaren. Låg med vääääääldigt många. Vill inte säga hur många men fler olika i veckan än vad det finns veckodagar.. Var tvungen att berätta det för ThereseTerapeut och hon förbjöd mig att ta hem killar till lägenheten. Hon sa: "Nu har du blivit det som du alltid tyckt om dig själv. En jävla hora.. du kommer sluta som en prostituerad hemlös missbrukare".. Jag skulle inte få bo kvar på Orana och det var HoolaBandola och Kaous men nu när jag är tillsammans med Staf så tog det ett tvärt slut. Jag älskar honom och det ska jag bara inte förstöra. Han bryr sig. Får mig att känna mig älskad (vilket jag aldrig kännt mig) och trygg. Han är underbar. Han får mig att bli annorlunda, mitt gamla jag som jag så länge kämpat efter. Jag är glad. För första gången på många år. Alldeles för många år. Och jag nuter av det.
Nej, nu ska jag ta en cigg och sedan diska. Jag har städat hela lägenheten idag. JAG ÄR BÄST! ...Har ju inte städat den sedan i maj så det behövdes ska jag säga. Puss <3
Stilnoct Vimmel
"Det västa är nog att känna sig riktigt ensam, oavsett hur många människor som är omkring en.."
- Zack Braff som J.D i Scrubs
Jag håller med J.D.. Jag känner mig så hela tiden. Det spelar ingen roll vart jag är och om jag är ensam eller om det finns 1000 människor runt okring mig, jag känner mig ändå ensam. Och det i sin tur gör mig ledsen som i sin tur skapar ångest. Suck
Godnatt!
Minnesstund
Jag och Linnea när vi var inlagda ihop^^
Detta skrev jag i min gamla blogg när jag var inlagd på akut Avdelning 25, Bup, Halmstad:
Lördag 5 April 2008:
"Jag är hemma på permission igen trots att jag rymde från avdelningen. De satte span på stationen i Gbg och poliser letade efter mig på stan. Jagh gick runt på stranden först sedan så gick jag till biblioteket för där vardet varmt och det fanns toaletter där jag kunde skära mig. sedan gick jag runt på stationen å så till biblioteket igen sedan gjorde jag misstaget att gå igenom stan på väg till Nissan, och då kom polisen. Nu har jag tre polishandräckningar på halsen."
Söndag 23 Mars 2008:
"jag kommer aldrig kunna få ut allt jag känner just nu. så jävla mycket känslor att jag tror jag sprängs. Ångest, panik, ledsamhet, skam, skuld, spykänsla och massa annan skit jag inte vet vad det kallas. Jag är så jävla arg också. Jag vill inte tillbaka till det jävla fittstället. Jag vill bara inte. jag klarar det inte. Men jag vet att om jag inte åker tillbaka kommer en polisbil å tvingar in mig i bilen som förra gången å sen får jag inte åka hem på as länge. jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag vill inte tillbaka till avdelningen. jag mår så jävla dåligt där."
Fredag 28 Februari 2008:
"Idag kom min advokat som jag ska inför rättegången med vårdinntyget. Länsrätten måste bestämma om jag ska ha LPT eller inte, och det vill jag inte. Vi pratade om avd jag vill och sånt, men jag tror endå att Håkan vinner det. Men hopaps inte för om jag inte är inne på LPT kan jag faktiskt åka hem, och det skulle vara helt underbart för då kan jag dö. Jag vill så himla gärna dö. Men samtidigt älskar jag alla mina vänenr och allting men jag orkar inte göra vad andra vill längre. Död är MIN vilja och ingen, INGEN ska bestämma över mitt liv."
