Dåliga betyg, dålig Bella

Hej. Skolan idag var sådär. Kändes jobbigt att gå dit, men väl där gick det okej. Jag fick tillbaka två uppgifter. G+ och G+/Vg-.. Jag försöker tänka att det är bra, men jag kan inte hjälpa att jag blir besviken och ledsen. Jag vet att det är bra av mig att jag ens går till skolan, men betygen är mitt sätt att få bekräftelse på att jag är bra. Att jag verkligen kan åtminstone någonting, att jag duger. Och när jag inte får högre än G, då blir jag ledsen och ser det som att jag är dålig dålig dålig dålig dålig dålig. Fast jag borde tänka att det är jag inte alls. jag frågade läraren också vad jag kunde gjort bättre. Och han svarade "Du kunde ju utvecklat mera, jag är faktiskt förvånad, jag hade förväntat mig mycket mer av dig".. FUCK IT

Idag ska jag fika med Daria sedan på Xtra Vaganza möte. Ska gå ner i vikt! Tjoho.. =)

Nu måste jag gå. Hörs senare

Misär och tragik

Hej alla. Har inte skrivit på ett tag. Just nu är det jävligt. Varit kaotiskt de senaste dagarna. I söndags så mådde jag inte alls bra och jag hade så jävla stark ångest och var så jävla ledsen. Ringde Orana mitt i natten och sa att jag skulle ta livet av mig. Satt och grät och hade tabletter framför mig, men personalen JK lugnade mig lite grann, vi bestämde att jag skulle göra lite saker och sedan försöka sova. Jag kunde inte och ingenting hjälpte så jag skar mig. Sedan ringde jag JK igen och bara grät och sa att jag ville dö, att jag inte kunde slänga tabletterna, att någon måste hämta mig, att jag inte litar på mig själv mm. Men ingen kunde hämta mig. Pratade i yttligare en timme och bestämde att jag skulle ta första bästa bussen på morgonen ut till Orana. Han skulle ringa vid 07. När vi lagt på kunde jag inte somna så jag tog 10 extra propavan och däckade. Vaknade av att JK stod i min säng och försökte väcka mig. Sedan somnade jag om. Sedan gick jag upp och JK var helt i upplösningstillstånd. Han var jätte rädd och trodde att jag hade dött och jag fick skit dåligt samvete. Han hade ringt mig säkert 20 ggr men jag hade inte svarat. Vilket berodde på att jag däckade vid 04 med massa sömnmedicin i kroppen. Vi åkte till Orana, sov i bilen och sov fram till 12 på Orana. Sen var det soc möte. Mötet gick bra men jag bara grät och grät hela dagen. Jag vet inte varför. Allting är bara piss.
Nu är jag hemma i min lägenhet igen. Disk, saker, blod över alla golven + sängkläderna, gamal mat mm. Så det är bara att städa.
Har sådan stark ångest just nu att jag inte vet vad jag ska ta vägen. känner mig ledsen och tom. Jag vill bara springa långt bort. Jag har ont i benen efter skärsåren som är öppna och fastnar i mina byxor hela tiden jag har en sten på bröstet, det känns så i.a.f, och någon som sticker knivar i mitt hjärta.

har prov imorgon. Känns jobbigt. Men jag har pluggat riktigt mycket så jag hoppas det går bra. Sedan ska jag fika med Daria och senare på möte. Hetsigt. Jag fattar inte hur jag ska palla skolan imorgon. Som vanligt måste jag dra på mig en jävla fasad. Så ingen märker någonting. just nu, i ångestens hetta, önskar jag att jag tog alla de tabletterna. Så jag slipper känna, tänka, finnas. Jag försöker tänka annorlunda. men självmordstankarna är så jävla starka. Jag vet att många tycker det är fegt och egoistiskt med självmord, men jag bryr mig inte. jag har ingenting. jag har bara en jävla massa känslor som förstör för mig.
Samtidigt vet jag att jag börjar få ett liv igen, ett värdigt sådant. allt är komplicerat.

När jag tittar mig omrking ser jag misär. Mörkt och kallt, fotspår av blod och pölar av blod, gamal disk, stökigt, damm, fimpar i dricksglas inomhus, öl- och ciderburkar, rakblad, tabletter... osv.. Vad är det för liv egentligen?


Förfest och illamående

Hello. Sitter och väntar på besök. Pappa och hans polare ska dyka upp när som helst...
Denna veckan har varit riktigt kass. Så jag bestämde mig för att glömma bort den för en kväll och drack mig piss full igår. Det var najs. Men sedan när jag började nyktra till fick jag så jävla ont i magen och mådde riktigt illa. så jag var tvungen att gå hem.. Och att GÅ hem var läskigt. Helt ensam genom tivoliparken mitt i natten, men I made it home. Var på förfest hemma hos en klasskompis. Det var faktiskt kul, längesedan jag kände den känslan. Som vanligt gjorde jag bort mig. När jag blir osäker och min sociala fobi börjar ta ett fast grepp om mig börjar jag prata om min gamla identitet jag försöker göra mig av med, självskadandet. Men folk frågade faktiskt också. Och jag tycker att folk ska veta, för det är ett soppas stort problem i dagens samhälle och det misstolkas lätt.

Jag orkar inte ens känna efter hur jag mår psykiskt idag, jag ska förtränga det. Och jag tror jag snart ska köpa en pizza, jag börjar bli hungrig.

Have a great saturday!

Ännu mer problem med BellaBus

Hej. Haft mycket att göra denna veckan, massa massa plugg. Så jag har växlat mellan läsa och skriva inlämningsuppgifter och gråta hysteriskt. Jag är så trött på allting. Jag vill bara lägga mig ner och inte vakna. Men så kan man inte göra..
Känner mig så himla otillräcklig. Och förvirrad. Och ledsen, arg, besviken. Jag känner mig allting som finns, alla känslor som finns. Det är riktigt jobbigt att gå till skolan just nu, jag måste ta på mig det vackra fina bländande leendet och se fräsch ut. Jag går ut från lektionerna för att gråta och får ha med mig smink för att kunna spackla över. För jag kan inte visa sånt där. Vem skulle tycka om en sådan person? Det är en fråga jag ofta ställer mig själv.. "Vem kan tycka om mig?".. Jag vill tro att det är möjligt, men jag tvivalr. Tvivlar riktigt jävla mycket. Jag hade ett jobbigt samtal med  teraputen TS. Hon sa att hon inte kan jaga mig längre, att jag måste bestämma mig hur jag vill leva. jag måste gå emot dessa tankar om mig själv. Men jag vet inte om jag kan det. Jag vet verkligen inte. Jag är så jävla övertygad om att alla tänker likadant om mig som jag själv gör. Varför skulle någon tycka om mig? Jag är ju inte värd någonting. Jag är värdelös, misslyckad, ful, fet och äcklig. Jag är en hora. Vem tycker om en sådan person? Och TS säger att jag måste gå emot dem tankarna och tvivla på dem.. Hon säger även att det är viktigt att jag pratar med personalen om jag upplever att de tänker så. att jag ska fråga. Men det spelar ingen roll vad de säger. Säger de att det inte stämmer och att det bara är mina egna tankar tror jag ju att de ljuger för mig. Och jag vill inte prata om dessa tankar. Jag vill ta bort dem. men det ska jag inte helelr göra. jag vet inte hur jag ska överleva om jag inte tar bort dem på kortsikt. Det är så jävla jobbigt.

I helgen kommer pappa.. (hurray?) Jag vet inte hur det känns. Kul kanske. men jag är rädd för att bli besviken, så jag har inga förväntningar. Jag orkar inte med fler händelser nu.

Jag ska försöka sova nu. Imorgon på morgonen är det dags för mig at öva på HLR (Hjärt & Lungräddning). Godnatt.

>.<

Hur i helvete ska jag klara detta?

Fuck it

Hej. Idag är det inte så bra. Känner mig ensam här på Orana. Alla är antingen två och två eller för sig själva. Det känns jätte jobbigt. Det känns också som att alla här tycker att jag är jobbig, äcklig, värdelös. De tankarna kan inte sluta snurra i mitt huvud. De styr mig i allt jag gör och jag kan inte sluta lyssna. Känns kaotiskt. Jag har varit nära på att åka till PIVA bara för att få något lugnande så jag kan orka ta mig igenom detta här. Just nu är det bara jävligt jobbigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner mig helt.... hmm.... Det finns inget ord för hur jag känner mig. En blanding mellan helt tom och extremt full av känslor. Hur ska man kunna sätta det i ett ord? Tomfull? Näh, det går inte.

Jag behöver någon, något som gör det bra igen.
Jag vill bara gå här ifrån. Jag vill försvinna, men inte dö. Det är inte så jag menar. eller, ibland vill jag dö. Jag vill leva, men inte finnas. Går det ihop? Nej, tänkte väl det. Det är ett dilemma. Det är kaotiskt i mitt huvud. Kaos. Kaos. Kaos x 100000000000. Vill bara ta lättaste vägen ut.

Jag är arg på mig själv för att jag har lovat mig själv att sluta skada mig. Det ångrar jag nu. Jag vill bara skära mig brutalt. Jag känner för att skära mig så djupt så det rinner blod som i en vattenkran. det är den bästa metoden att bli av med ångesten. att det inte bara droppar, utan rinner ut ångest. Jag vet att det kanske låter helt jävla sjukt och jag förstår det knappt själv. Men det känns bra. Det känns jävligt bra att skada sig. Jag önskar att det inte gjorde det, men det är den enda metoden som får ångesten att gå bort. I.a.f långvarig ångest. Jag har svårt att andas och jag har så otroligt ont i bröstet hela tiden. Ska jag bryta mitt fina löfte? Jag vet inte. Jag måste försöka hålla det. Men det känns som att det är det enda jag gör. Försöker och försöker och försöker. Men det blir aldrig rätt. Det är alltid någon som är snett. Kan inte inte bara var helt bra någon gång?

Fuck it.

(ps. Vem är anonym som kommenterar??)

Det väsnas så mycket i mitt huvud, jag vill bara att det ska vara tyst No.2

Hello. Det var inget positivt inlägg igår. men som sagt, jag var riktigt hög på sömnmedicinen. Minns det inte ens >.<.

Idag har allt varit åt helvete jävla piss. Provet imorse gick riktigt käpp rätt åt skogen. Allting blev fel och ingenting stämde överens med vartannat. Vill bara ge upp skolan. Vill bara kasta runt alla saker i klassrummet, ta sönder rutorna, peka fuck you och bara gå. Gå långt därifrån. Gå in i en annan värld. För som det är just nu vet jag knappt om jag orkar leva. Sedan på Etik och Livsfrågor nu på eftermiddagen brast jag ut i storgråt mitt under lektionstid och fick gå snabbt som attan ut ur klassrummet, ta en cigg och ringa mamma. Vem kom inte då? jodå, vår snälla lärare Rune. Som såklart skulle "lägga sig i". Pinsamt. Men vafan ska jag göra? Det har tagit helt å hållet stopp för mig nu. Jag känner mig så jävla nedgången. Och jag orkar knappt hålla fasaden uppe. Som idag, då brast den. Och jag är besviken för det. Besviken på mig själv. jag kan/vill inte visa mig svag. Vem tycker om en svag, inåtvänd och extremt känslostyrd människa? Men varje gång jag ler ett leende, varje gång jag skrattar dör jag också lite innombords. För det är extremt sällan äkta. Ingenting av skratten, av leendena eller av min sociala kapasitet är äkta. Jag är ett jävla nervvrak! Varför kan jag inte vara som alla andra? Varför måste jag vara en så jävla fet, äcklig, ful, misslyckad HORA! Varför kan jag inte vara någon annan? Jag hatar mig själv. Jag hatar min kropp. Jag hatar mina tankesätt. jag hatar hela jävla fucking mig. Jag är en jävla fitta. Jag förstår inte hur värdelös man kan vara. hur oduglig man kan vara. men tydligen kan någon det. Tydligen jag. det är som att orden går runt runt runt runt runt i mitt huvud och spelas upp om och om och om och om igen. "Din värdelösa hora, du är äcklig, fet misslyckad. Du är oduglig. du är inget annat än en jävla hora. äckliga fitta, fattar du det Bella? Ingen kan tycka om dig" OCH JAG KAN INTE SLUTA LYSSNA. FÖR SÅ JÄVLA RÄTT MINA TANKAR HAR.

Nu ska jag träffa en personal från Orana. Vi ska ut och äta. Hejdå <3


NattmedicinsDimma

Hej. Är fullpoppad med sömnmediciner så vi får se hur detta går.

just nu är det inte så bra. Jag vill bara skära mig. Rejält, brutalt. Jag orkar inte med detta längre. Ångesten smyger sig fram tills den slår ut i som explosion och gör mig liggandes, skskande, gråtandes i min säng. Och jag orkar det inte. Jag orkar fan inte leva. Men jag måste. jag kan inte ge upp så jävla enkelt. Jag vet inte vart jag ska ta mig tilll!!!!


ihfeskgfeskejdfhwakdjfwgwadgjawgsdagdbxcbzczncbxvsdzhfjsgfwiri2ry83q2rw374r8327y3ew89r793w7er86w87687d8wyzcbxhjfgcax<kidsccccccccccccccccccccccccccccccccchujashujdxhuaisdcg<audhszjcgxhsutg

ÅÅÅÅÅÅNNGGGGGGEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEESSSSSSSSSSSSSSSSSSSTTTTt

Bajs bajs bajs bajs bajs.
Vet inte vad jag ska göra för att klara detta. Vill lägga mig ner och sova men aldrig mer vakna. Hjälp.

Och imorgon, skola. Så då är det bara att hämta det fina smajlet som är gömt någonstans här hemma, och de pigga fräsha ögonen ska också åka på. Sedn kommer man dit i världens toppform. men icke.
Jag hatar att visa upp min fasad. Jag brukar tänka "Alla dem som skrattar där borta, eller när jag skrattar eller jag hör en skratt, då vill jag brista ut i gråt" Men det går inte. Då vet man inte hur man beter sig, då blir man annorlunda.
Helt sjukt att jag klarar av skolan i detta tillståd. HURRAY FOR ME

Självhat

Hej. Är äntligen i lägenheten. Trött men vill inte sova. Känenr inte för skola imorgon. Suck!

Mår inte så bra. Är ledsen och har ångest. Vill inte prata med någon, inte träffa någon. Men jag måste ju. jag kan ju inte isolera mig eftersom då komemr jag bara gå tillbaka till hur allting var innan och det pallar jag inte.

idag har jag i.a.f fikat på Sandhems i Vä och sedan var vi på Ecohallen i Fjälkinge. Sedan när man kom hem insåg jag att jag inte hade diskat på ett tag. Så då fick man ställa sig och göra det. Sen plugg plugg plugg. Jag vet inte hur jag ska orka med detta pluggandet. men jag har ju inget annat att göa. jag har ju ingen fritid direkt. Jag har inga vänner här ju. Men det hade varit skönt att inte ha något som måste göras någon gång. Så att man kan göra något annat utan att tänka "Jag borde gjort den uppgiften istället". Det är sällan det händer.

Jag känner mig stressad och besviken. Jag vet inte vad besvikelsen komemr ifrån dirket. kanske är jag besviken på mig själv efter det som hände i helgen. Jag borde ha kommit länge än så här. Jag har nog kanske för höga krav på mig. Det som hände var ju ingetning mes skärande eller liknande att göra, det är bara ett jävligt känsligt ämne som jag helst inte pratar med någon om. jag har sbvårt att prata med Terapeuten TS om det, så varför skulle jag skriva det här? Stressen kommer efter allt skolarbete och att aldrig känna mig tillräcklig. Jag hatar mig själv just nu. Jag hatar mig själv så mycket att jag hade kunnat göra något hemskt, men som sagt. jag har ändå kommit en bit och jag tänker inte ge upp så jävla lätt. Tankar är bara tankar. man ska inte lyssna på dem alltid. men när dewt är sånna jobbiga tankar som jag har just nu, då är det jävligt svårt att inte lyssna på dem.D et är som att de går om och om igen i mitt huvud och jag kan inte höra vad någon annan säger. Därför är det jobbigt i skolan nu också. Jag kan inte koncentrera mig pga allt kaos i hjärnan. FAN!

Godnatt männsikor.

Ett skepp kommer lastat med ångest

Hej. Sitter ute på landet och funderar och filosiferar. Jag äe så jävla less på allting. Känner mig förbannad och bitter. Jävla bitterfitta jag är. Trött på alltesamma och vill mest av allt bara ligga under mitt täcke och låta det omsvepa mig med trygghet. För under täcket finns ingen värld, där är allt tryggt. Min egen lilla koja. Men jag är ju vuxen nu. Jag har allt högre krav på mig ju äldre jag blir, och att ligga i min egenskapade koja anses inte längre som "gulligt" som det gjorde när man var liten, utan bara "sjukt". 18 år och Hej å Hå och livet ska gå som smort. Men det gör det inte. Jag känner mig vilsen. Jag är så liten inuti fast jag visas i en stor och lång kropp. Jag är rädd för att allting ska gå åt helvete. Att jag ska bygga den där kojan och aldrig mer gå ur den. Jag vill inte bli den zombien jag var innan, men det känns lite som att det är påväg dit.

Allting känns tomt och meninglöst och allting snurrar runt runt runt i min hjärna och det känns kaosartat. ÅNGEST

Godnatt

Tillbakablickar

Hej. Idag mår jag inte alls bra. Jag har varit helt ofocuserad i skolan och är trött och irriterad nu. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Ska åka till Orana idag, men jag orkar inte. Ska på bio ikväll. Alice i underlandet av Tim Burton. Det ser jag i.a.f fram emot. Tänker på psyk mycket, och ibland längtar jag tillbaka dit, till det kravlösa. Men jag har ett annat liv nu. och jag måste fixa detta för om jag misslyckas en enda gång till, då är det kört. Då faller jag igen och då kan jag absolut inte resa mig upp. Det känns just nu som att någon står och slår på mitt bröst. ångesten är jävligt stark. Jag vet inte hur jag ska orka med detta. Men jag måste.

I helgen hände en sak som gör att ångesten är så hög. Men jag vill inte säga vad det är. men jag känner mig inte alls på topp efter det. Situationen går om och om igen i min hjärna och det skapar kaos, Jag ska prata med min terapeut TS om det idag. Se om det lättar lite då. men att prata om saken kommer vara skit jobbigt. Det kommer att bli mycket, mycket, mycket värre. Men det är ju enda lösningen.

nej, nu ska jag pyssla lite, och tänka på annat.


Akut psyk Bup i Halmstad, mitt rum^



PIVA i Kristianstad, min säng (delade rum)^

 
Kläderna på PIVA i Kristianstad, fick ej ha mina egna^

 
Dåligt mående på PIVA^



PIVA i Varberg, mitt rum ^



Återfall ^


RSS 2.0