Ilska och förbud
Jag har i.a.f varit på praktiken idag. Det var helt okej. Jag var dock trött.. Men jag orkar inte skriva mer nu. Hejsvejs
Dålig morgon och en outvilad kropp
Hello. Eller ska jag säga godmorgon? Jag kan inte somna om. Har varit vaken ett tag nu. dejag sover så jävla dåligt nu. Jag vet inte varför. Vaknar hela tiden på natten och har svårt att somna. Även med propavanen och stilnocten. Konstigt. Fast ändå inte. Jag har haft dem sen urminnes tridr så min kropp har väl vant sig. jag är trött. och röksugen. Men jag ska vänta med att röka i 20 minuter så har jag sällskap av min bästa vän Linnea som bor i rummet brevid nästan. tillsdess får jag smutta på min pepsi max och skriva här..
Jag är ganska ledsen. Och idag ska jag ha samtal och prata om det. Vilket jag inte alls känner för. Jag orkar inte känns så här mer och det mest effektiva sättet att inte känna så är att inte prata om det och bara ignorera det. Men det funkar inte i längden. Därför måste jag prata om det. men jag vill inte bli mera ledsen. Jag orkar inte känna detta jävla hålet i hjärtat på mig. Det stör mig att jag inte riktigt vet varför jag alltid är ledsen. Och det gör att jag inte går och pratar med någon personal. Och visar upp en fasad som jag genom åren är expert på att visa upp. Det är inte många som ser mig gråta. Kanske har hänt 1-2 gånger jag har gråtit öppet här. På ett behandlingshem. Jag hatar att gråta framför mina terapeuter. jag hatar att visa mig sårbar. Då finns smärtan. Då finns allt jobbigt. Men visar jag inte det, då försvinner det lite grann.. Svår förklarat det där..
jaja, nu ska jag tvinga upp Linnea lite tidigare än vad hon brukar. fast bara 5 minuter.
Nu kommer en till bild på mig som Tiger skickade.. :
Bildbevis och sjukgymnastik
Har precis kollat på bilder som min vän Tiger har tagit på mig och min vän Karin. De är väldigt fina.- Hade tänkt göra dem i svart/vitt. jag älskar svart/vitt. Men dem är jätte fina i färg också. Tack Tiger om du läser detta <3!
Mitt rum är i.a.f väl städat nu. Det såg ut som fan själv innan.
Just nu är det faktiskt ganska okej. jag är ju trött som sagt. Har lite tråkigt. Gjorde bilderna svart vita, ska lägga upp några här tror jag. Så får ni se dem.
jag ska i.a.f tatuera mig nästa vecka. Jag är lite nervös. Hoppas att det inte gör jätte ont. Jag frågade en personal på BUP om det gjorde ont och tatuera sig. han svarade "Du, du skär dig. Det måste ju göra ondare" men nedlåtande ton. Hahaha. Nu i efterhand kan jag skratta åt det. men han borde väl för fan fatta att det inte är samma sak. När man skär sig gör det inte ont. inte ont alls. Det är egentligen ganska konstigt.. Men det känns faktiskt inte så mycket. Jag har hållt upp väldigt länge nu med skärandet. Och det är väl ganska bra. Men det känns konstigt också. jag menar, jag har gjort sådnt i flera flera år. och helt plötsligt har jag slutat. Men man kan inte säga att jag har slutat för det har jag inte. men jag håller upp. Jag har varit ganska sugen i några veckor nu. Men jag har lyckats stå emot på något jävla vänster. Vilket är bra antar jag. Undrar hur länge det kommer hålla..
Jag har inte så mycket mer att skriva idag. Jag måste åka till Tollarp och köpa cigg. Jag har i och försig rulltobak, men jag orkar inte. Jag har blivit lat på det jävla mecket. Suck. Jag får köpa något billigt. Haha, måste berätta. Linnea blev lurad. hon köpte LM och så hade de gått ner 1 krona och kostade bara 39 kronor. Men så var det bara 19 cigg i. Haha. så blev man lite glad att cigg för en gångsskull gick ner i pris.
Jaja. Här kommer bilderna:
Hjärtsvikt och en liten dikt
Men det bästa med att vara sjuk är att man inte äter någonting. Jag har ätit 1 tacos idag. så nu behöver jag inte ha jätte dåligt samvete över att jag åt lite godis igår. Jag måste gå ner i vikt. Jag måste försöka i.a.f. Jag vet att det inte kommer att ändra på vad alla andra tänker. Jag kommer fortfarande vara äcklig, värdelös, ful, misslyckad och hatad. Men JT har sagt att jag inte ska tänka så. "alla andra tänker" Jag kan ju faktiskt inte läsa deras tankar. men det är så det känns. Att ingen tycker om mig. och varför skulle de göra det? Varför skulle de göra det även om jag gick ner i vikt och inte var så här jävla fet. Jag kan inte älskas. Jag är bara sån. Någon man inte tycker om.
jag är så trött på att tänka på sådana här saker. men jag kan inte sluta. Tankarna snurrar runt runt runt i mitt huvud och de vill inte sluta. Hela världen ekar i mitt huvud och jag hinner inte med världen som snurrar så fort.
Här är en dikt jag skrev för ett tagsen. Det är så här jag känner mig:
Världen utanför mig snurrar så fort att jag inte riktigt hinner med
I deras mätningar I deras jävla system räknas inte jag in
Utanför min egna stillastående bubbla mitt i det mest fientliga hav
kan jag inte se ut, inte andas, inte känna mitt eget hjärta bara höra
deras röster och orden som ekar är mina egna tankar och jag förstår
att jag kanske inte ens existerar
Krassel, hjärnan är lös
Hej. Sitter i sängen och mår skit fysiskt. Ont i huvudet, känner mig svullen i ansiktet och bara trött. Febrig känns det också men jag hade ingen feber. kan inte konsentrera mig på någonting. Inte på att stava rätt heller, så ni får ursäkta om det kanske blir lite fel här å var. jag skriver som allt låter. Hmm..
jag tänker inte gå till praktiken imorgon. Jag orkar inte om jag känner mig så här. men jag behöver verkligen pengarna. jag ska ju tatuera mig den 5 november..
Annars är det inte så mycket mer. Jag kan inte tänka klart på hur allting är. men det är nog inte så bra. Det har ju inte varit detn det senaste i.a.f..
Nu måste jag gå och ha ungdomsmöte. kram
World War III
Idag har inte varit en toppen dag alls. jag stgädade imorse sedan åkte jag till jobbet. Sedan när jag kom ehhm (runt 20.30) så hade jag ett samtal med min ena terapeut JT. Det var inget inplanerat samtal, jag mådde bara kasst. Så jag satt och grät i ungefär 1-1,5 timmar och fick ur mig det mesta. Jag gråter ju aldrig inför andra, jag tycker det är så jobbigt, så det blev ännu värre när jag grät framför JT. Sedan rann snoret och det fastnade i min septum piercing och jag tog inte något papper och det var jobbigt för då skämdes jag. Men jag har i.a.f berättat hur jag känner och visat det idag också.. För en gångs skull. jag gillar JT. Jag tycker hon är en jätte duktig terapeut. Men alla tankar som snurrar runt i mitt huvud är inte så lätta att inte lyda. Att försöka gå emot ett worl War III i skallen är fan inte enkelt. Då kan jag lika gärna krypa upp ur min jordkällare och ställa mig i ledet och bli skjuten. Men man får kanske ta den risken.. ? Det känns bara så långt bort att jag ska klara av det. Hur ska jag kunna göra det när jag är totalt övertygad om vad jag tänker. jag vet att alla hatar mig här, att alla tycker att jag är fet, ful, äcklig, värdelös. Och så ska jag försöka gå emot det, strunta i det och inte lyssna på det. Hur ska man lyckas med det när man VET att det är sant. Eller så är det bara jag som övertolkar allting i mitt negativa filter. Alla situationer som finns varje dag, de kan väl inte möjligtvis bara handla om mig. jag ska försöka i.a.f. Att gå emot kriget. Sen om det går åt helvete och det blir giljotinen för min del, ja, det problemet får jag ta då.
Godnatt med er!
Ett oälskat fel.
Jag känner mig så himla ledsen. Jag vet inte varför. men allting känns bara fel. FEL. jag känner mig fel.
Ge mig en käftsmäll jag är fel.
Allting jag gör känns så jävla misslyckat. Jag kan aldrig göra något rätt, jag kan verkligen inte det. Jag är bara så jävla äcklig, ful, fet, horig, fittig, värdelös, misslyckad. Inte konstigt att ingen tycker om mig. Att jag känner mig ensam och utanför. För vem fan vill vara med en sådan som jag? Jag förstår att människor tar avstånd från mig. Jag kommer aldrig att bli något bra. jag kommer alltid att vara så här. Jag kommer alltid vara något oälskat.
Nu måste jag röka. bye
Kaos med tankar
Jag hinner inte med allt i mitt liv just nu. praktiken tar mycket av min energi. Sedan körskolan.. Jag har inte ens bytt i LusseLudds bur denna veckan. (LusseLudd är mitt marsvin..) Och han är en levande varelse och jag tycker om honom. har inte hunnit prata med mamma i telefon heller. Ingenting går som planerat. och imorgon är det praktik på kvällen.. Suck. När ska jag vara ledig? Söndag... Och idag så klart. Men jag känner mig inte ledig när jag har planerat in någonting jag måste göra. Som körskola t.e.x..
Jag är trött på personalen här, på vissa flickor, på miljön.. ja, på allting. Personalen är lite konstig. Jag har totalt tappat förtroendet för dem. Jag kan inte prata med någon. och min ena terapeut TS har ju inte tid med mig men hon är i stallet en hel dag. Jag känner mig trött, sliten och lågprioriterad.. Jag känner mig ensam. utanför. Jag blir snart galen! Det känns som att alla hatar mig. Som att jag bara gör fel hela jävla tiden. Jag vill ju vara något bra. inte bara en trasig, smutsig, äcklig, illaluktande gamal trasa som har legat på marken i ett år, som folk har trampat på, killar har knullat med (hur man nu än gör för att knulla med en trasa? Men de är ju killar, de hittar nog på nått) . jag känner mig lurad av livet. I want to be everything, I want to be everywhere, I want to fuck everyone in the world, I want to do someting that metters.
Varför har vissa personer sådana sjukt bra förutsättningar för att klara sig i livet och må bra och komma nånvart? Varför är det bara vissa som har de förutsättningarna. Men det är nog bara lyckligt lottade tror jag. Av någon som bestämmer sådant. Som tillexempel samhället. De rika. De har alltid bra förutsättningar. De kan göra vad de vill, de kan starta ett företag, träffa en fin kvinna som älskar dem (som också är rik, för det är ju bara rika som rika umgås med) mm.. de kan skaffa barn och köpa hubd, volvo, villa. tjofaderittan hej! Vilket urtråkigt liv. men de har förutsättningar med pengar. de kan ju köpa tex, en fotostudio om de vill ägna sig och fota mm.. (inspererad av bröllopsfotografen blev jag nu..)
nej. Nu ska jag kanske sova om jag kan. godnatt!
Mobilt
Jag ville bara säga att nu har jag skaffat mobilt bredband så jag kan börja vara lite mer aktiv på min blogg.. Tjoho va?
Vi hörs senare <3
Jag är förlorad i kriget med mig själv
Hej. Jag är så jävla irriterad just nu att jag vill gå ut i skogen och skrika. Och så tänkte jag att jag skulle avreagera mig och blogga, men då var min blogg spärrad på datorn här, så nu har jag fått låna Amelies dator...
Jag är trött, ledsen, ångestladdad, arg, besviken... ja, you name it. jag vet inte varför. Jag har varit på praktiken (ett demensboende) i tre dagar i rad och jag är trött. Jag har tänkt massa på min pappa. mina superterapeut JT säger att vi ska prata med honom.. Men jag har ju gjort det säkert 20 ggr och det blir ju inte bättre. jag sa att de gärna fick prata med honom men jag vill inte vara med. men det tyckte att jag skulle det, så jag kan säga hur jag känner. Men jag orkar inte bli besviken igen. För börjar jag prata med honom och sedan skiter han i mig och låtsas som om vi aldrig har pratat så vet jag inte vad jag ska göra. Jag uppskattar väl att han köper grejor till mig, men jag hade hellre haft en pappa som var urfattig men visade mig kärlek och brydde sig om mig, en som inte struntar i mig. Och jag vet att pappa aldrig kommer att ändra sig, därför vill jag inte ha förväntningar på att han kommer att göra det heller..
Jag är så jävla trött på livet. jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men jag kan inte. Jag vill skära mig. Massor. Över hela mig. Men jag kan inte. jag kan ingenting. Jag orkar inte. JAG ORKAR INTE LÄNGRE! Jag vill bara skrika ut det. Min ena terapeut TS kunde inte "få ihop" ett samtal denna veckan. men ändå är hon här. I stallet. om hon tycker att hästarna är så mycket viktiigare än vad jag är så får hon väl tycka det. Förra veckan hade vi inte samtal för att jag var hemma och nästa vecka har hon semester. Så nu får jag klara mig med en terapeut. jag som verkligen hade behövt prata idag. jag är så irrieterad på personalen som jobbar. Just nu är det två praktikanter här också.. Som inte är speciellt smarta.. De har kommenterat hur mycket flickorna äter mm.. Sagt saker som "Jag har aldrig jobbat på behandlingshem, men mina barn är efterblivna så jag är van" mm.. Och idag så sa jag först att jag ville ut och gå å sen ångrade jag mig. Då sa den ena "Men nu får du faktiskt gå en liten runda, du mår bra av frisk luft, kom igen nu!" mm, så jag fick ett litet ryck och svarade henne "Jag har fan jobbat hela jävla dagen, du kan ju ut och gå när du kommer hem efter ett arbetspass så får du se hur pigg du är" Sedan började jag nästan skratta, för jag brukar inte säga sånt. men jag är så jävla trött på att andra människor ska säga till mig vad jag ska göra, vad jag mår bra av. Jag mår inte bättre av att jag går ut och går och får frisk luft. Jag kommer fortfarande vara ledsen. Det har jag varit i 6 år. Jag tror inte att det skulle ändra sig med lite frisk luft. Ångest går inte heller bort av frisk luft. Jävla praktikant! De har sagt att de inte vill jobba på behandligshem, vad fan gör de här då?
Nej, nu känner jag att jag fått ur mig det mesta. Nu ska jag kanske gå och titta på en film. bye bye
Jag 18 år!
Här är några bilder från min födelsedag igår. ;)
Invecklad problematik
Just nu mår jag inte så bra. Jag hade velat skära mig, men jag kan inte. eller rättaresagt, jag vill/får inte. Jag har lyckats hålla upp så länge nu att jag måste försöka kämpa. Jag tog en överdos för ungefär nästan två veckorsedan. Jag fick åka upp till sjukhuset och dricka kol och hela köret. Det var inte kul. Jag minns inte så mycket. men dagen efter ringde inte någon personal från mitt hem och ingen kom så jag kände mig jätte ensam och jag grät hela dagen. Sen hämtade de mig på kvällen när proverna på min lever kom tillbaka.
jag känner mig ganska mycket utanför på Orana just nu (behandlingshemmet heter så). jag vet inte varför. Det känns bara som att alla tittar snett på mig och tycker jag är äcklig, fet, ful mm.. Men det är jag ju också så jag kan egentligen inte klandra dem. Men det gör mig så jävla ledsen. Jag är så jävla trött på min fasad att det är sjukt. Men jag kan inte sluta. Den är så himlans jävla inlärd att jag är omedveten om den. Men jag börjar bli medveten. Jag går runt och ler och skrattar och ser glad ut när jag egentligen bara vill lägga mig ner på marken och gråta och skrika och slåss och ge upp. Men jag måste försöka kämpa här nu. jag kan inte bara ge upp. Jo, det kan jag, men vafan. Jag har klarat mig igenom ett år på bups psykakut, 3 år med sängliggande typ innan dess, självskadebeteende i stora lass, massa syningar uppe på sjukhusen efter att jag skärt mig, mobbing mm.. nu kan jag inte ge upp. Nu när jag har min sista chans här. Nej, jag vill kämpa. men jag vet inte hur jag ska göra. och jag är rädd som fan över att det kommer gå åt helvete. Men det är väl lika bra att försöka eller? Jag vet inte. Jag har ingen motivation. Jag vill inte leva. men jag vet inte om jag är beredd att dö heller. Detta är invecklat. Suck
jaja. Nu måste jag gå och göra mig iordning. See ya!
