ArgaBella

Hej. Jag är så jävla irriterad just nu att jag vill gå ut i skogen och skrika. Och så tänkte jag att jag skulle avreagera mig och blogga, men då var min blogg spärrad på datorn här, så nu har jag fått låna Amelies dator...
Jag är trött, ledsen, ångestladdad, arg, besviken... ja, you name it. jag vet inte varför. Jag har varit på praktiken (ett demensboende) i tre dagar i rad och jag är trött. Jag har tänkt massa på min pappa. mina superterapeut JT säger att vi ska prata med honom.. Men jag har ju gjort det säkert 20 ggr och det blir ju inte bättre. jag sa att de gärna fick prata med honom men jag vill inte vara med. men det tyckte att jag skulle det, så jag kan säga hur jag känner. Men jag orkar inte bli besviken igen. För börjar jag prata med honom och sedan skiter han i mig och låtsas som om vi aldrig har pratat så vet jag inte vad jag ska göra. Jag uppskattar väl att han köper grejor till mig, men jag hade hellre haft en pappa som var urfattig men visade mig kärlek och brydde sig om mig, en som inte struntar i mig. Och jag vet att pappa aldrig kommer att ändra sig, därför vill jag inte ha förväntningar på att han kommer att göra det heller..

Jag är så jävla trött på livet. jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men jag kan inte. Jag vill skära mig. Massor. Över hela mig. Men jag kan inte. jag kan ingenting. Jag orkar inte. JAG ORKAR INTE LÄNGRE! Jag vill bara skrika ut det. Min ena terapeut TS kunde inte "få ihop" ett samtal denna veckan. men ändå är hon här. I stallet. om hon tycker att hästarna är så mycket viktiigare än vad jag är så får hon väl tycka det. Förra veckan hade vi inte samtal för att jag var hemma och nästa vecka har hon semester. Så nu får jag klara mig med en terapeut. jag som verkligen hade behövt prata idag. jag är så irrieterad på personalen som jobbar. Just nu är det två praktikanter här också.. Som inte är speciellt smarta.. De har kommenterat hur mycket flickorna äter mm.. Sagt saker som "Jag har aldrig jobbat på behandlingshem, men mina barn är efterblivna så jag är van" mm.. Och idag så sa jag först att jag ville ut och gå å sen ångrade jag mig. Då sa den ena "Men nu får du faktiskt gå en liten runda, du mår bra av frisk luft, kom igen nu!" mm, så jag fick ett litet ryck och svarade henne "Jag har fan jobbat hela jävla dagen, du kan ju ut och gå när du kommer hem efter ett arbetspass så får du se hur pigg du är" Sedan började jag nästan skratta, för jag brukar inte säga sånt. men jag är så jävla trött på att andra människor ska säga till mig vad jag ska göra, vad jag mår bra av. Jag mår inte bättre av att jag går ut och går och får frisk luft. Jag kommer fortfarande vara ledsen. Det har jag varit i 6 år. Jag tror inte att det skulle ändra sig med lite frisk luft. Ångest går inte heller bort av frisk luft. Jävla praktikant! De har sagt att de inte vill jobba på behandligshem, vad fan gör de här då?

Nej, nu känner jag att jag fått ur mig det mesta. Nu ska jag kanske gå och titta på en film. bye bye