Invecklad problematik
Hej. Nu har jag skaffat en ny blogg. Min gamla flippade ur. Just nu sitter jag hemma hos mamma. Ska åka tillbaka till mitt behandlingshem i skåne ikväll. Jag fyllde 18år igår. Så nu är jag myndig. Känns precis som i förgår. Ska snart äta lunch med min pappa. Bajs. Men han ska hjälpa mig att välja ut en dator. jag ska ju köpa en laptop. Så jag kan börja skriva i denna bloggen. men jag måste förståss skaffa mobilt bredband..
Just nu mår jag inte så bra. Jag hade velat skära mig, men jag kan inte. eller rättaresagt, jag vill/får inte. Jag har lyckats hålla upp så länge nu att jag måste försöka kämpa. Jag tog en överdos för ungefär nästan två veckorsedan. Jag fick åka upp till sjukhuset och dricka kol och hela köret. Det var inte kul. Jag minns inte så mycket. men dagen efter ringde inte någon personal från mitt hem och ingen kom så jag kände mig jätte ensam och jag grät hela dagen. Sen hämtade de mig på kvällen när proverna på min lever kom tillbaka.
jag känner mig ganska mycket utanför på Orana just nu (behandlingshemmet heter så). jag vet inte varför. Det känns bara som att alla tittar snett på mig och tycker jag är äcklig, fet, ful mm.. Men det är jag ju också så jag kan egentligen inte klandra dem. Men det gör mig så jävla ledsen. Jag är så jävla trött på min fasad att det är sjukt. Men jag kan inte sluta. Den är så himlans jävla inlärd att jag är omedveten om den. Men jag börjar bli medveten. Jag går runt och ler och skrattar och ser glad ut när jag egentligen bara vill lägga mig ner på marken och gråta och skrika och slåss och ge upp. Men jag måste försöka kämpa här nu. jag kan inte bara ge upp. Jo, det kan jag, men vafan. Jag har klarat mig igenom ett år på bups psykakut, 3 år med sängliggande typ innan dess, självskadebeteende i stora lass, massa syningar uppe på sjukhusen efter att jag skärt mig, mobbing mm.. nu kan jag inte ge upp. Nu när jag har min sista chans här. Nej, jag vill kämpa. men jag vet inte hur jag ska göra. och jag är rädd som fan över att det kommer gå åt helvete. Men det är väl lika bra att försöka eller? Jag vet inte. Jag har ingen motivation. Jag vill inte leva. men jag vet inte om jag är beredd att dö heller. Detta är invecklat. Suck
jaja. Nu måste jag gå och göra mig iordning. See ya!
Just nu mår jag inte så bra. Jag hade velat skära mig, men jag kan inte. eller rättaresagt, jag vill/får inte. Jag har lyckats hålla upp så länge nu att jag måste försöka kämpa. Jag tog en överdos för ungefär nästan två veckorsedan. Jag fick åka upp till sjukhuset och dricka kol och hela köret. Det var inte kul. Jag minns inte så mycket. men dagen efter ringde inte någon personal från mitt hem och ingen kom så jag kände mig jätte ensam och jag grät hela dagen. Sen hämtade de mig på kvällen när proverna på min lever kom tillbaka.
jag känner mig ganska mycket utanför på Orana just nu (behandlingshemmet heter så). jag vet inte varför. Det känns bara som att alla tittar snett på mig och tycker jag är äcklig, fet, ful mm.. Men det är jag ju också så jag kan egentligen inte klandra dem. Men det gör mig så jävla ledsen. Jag är så jävla trött på min fasad att det är sjukt. Men jag kan inte sluta. Den är så himlans jävla inlärd att jag är omedveten om den. Men jag börjar bli medveten. Jag går runt och ler och skrattar och ser glad ut när jag egentligen bara vill lägga mig ner på marken och gråta och skrika och slåss och ge upp. Men jag måste försöka kämpa här nu. jag kan inte bara ge upp. Jo, det kan jag, men vafan. Jag har klarat mig igenom ett år på bups psykakut, 3 år med sängliggande typ innan dess, självskadebeteende i stora lass, massa syningar uppe på sjukhusen efter att jag skärt mig, mobbing mm.. nu kan jag inte ge upp. Nu när jag har min sista chans här. Nej, jag vill kämpa. men jag vet inte hur jag ska göra. och jag är rädd som fan över att det kommer gå åt helvete. Men det är väl lika bra att försöka eller? Jag vet inte. Jag har ingen motivation. Jag vill inte leva. men jag vet inte om jag är beredd att dö heller. Detta är invecklat. Suck
jaja. Nu måste jag gå och göra mig iordning. See ya!
Kommentarer
Postat av: anonym
det är bra, att du kämpar. du fick ett återfall, men sådant kanske kan krävas ibland för att man ska vakna till lite och få mer klarhet i saker. du är stark, och du.. du är absolut inte ful, du är jätte fin, har cool stil och att folk tittar lite snett är nog inbillning. gör de det är det nog för att de inte vet hur de ska agera efter att du hamnat på sjukan.
ta hand om dig!
Postat av: julia
Ge inte upp. du är bäst i världen! jag äslkar dig och saknar dig!!!! puss på dig din sötboll <3<3<3<<3<3<3<3
Trackback
