Kaos med tankar
Hej. Har precis varit på bio.. Jag var inte alls på bio humör men det gick ganska bra ändå. fast två flickor gick precis i början, och åkte hem. Men jag orkar inte. Jag tycker att allting bara är total jävla kaos hela tiden. I mitt huvud pågår ett stort jävla krig- World War III.. Jag försöker slåss tillbaka på tankarna men det fungerar inte riktigt.. Hmm.. jag vet inte vad jag ska göra. Men jag ignorerar dem istället. I detta kroget är jag nog den som gömmer mig i jordkällaren och hoppas på att det ska sluta.
Jag hinner inte med allt i mitt liv just nu. praktiken tar mycket av min energi. Sedan körskolan.. Jag har inte ens bytt i LusseLudds bur denna veckan. (LusseLudd är mitt marsvin..) Och han är en levande varelse och jag tycker om honom. har inte hunnit prata med mamma i telefon heller. Ingenting går som planerat. och imorgon är det praktik på kvällen.. Suck. När ska jag vara ledig? Söndag... Och idag så klart. Men jag känner mig inte ledig när jag har planerat in någonting jag måste göra. Som körskola t.e.x..
Jag är trött på personalen här, på vissa flickor, på miljön.. ja, på allting. Personalen är lite konstig. Jag har totalt tappat förtroendet för dem. Jag kan inte prata med någon. och min ena terapeut TS har ju inte tid med mig men hon är i stallet en hel dag. Jag känner mig trött, sliten och lågprioriterad.. Jag känner mig ensam. utanför. Jag blir snart galen! Det känns som att alla hatar mig. Som att jag bara gör fel hela jävla tiden. Jag vill ju vara något bra. inte bara en trasig, smutsig, äcklig, illaluktande gamal trasa som har legat på marken i ett år, som folk har trampat på, killar har knullat med (hur man nu än gör för att knulla med en trasa? Men de är ju killar, de hittar nog på nått) . jag känner mig lurad av livet. I want to be everything, I want to be everywhere, I want to fuck everyone in the world, I want to do someting that metters.
Varför har vissa personer sådana sjukt bra förutsättningar för att klara sig i livet och må bra och komma nånvart? Varför är det bara vissa som har de förutsättningarna. Men det är nog bara lyckligt lottade tror jag. Av någon som bestämmer sådant. Som tillexempel samhället. De rika. De har alltid bra förutsättningar. De kan göra vad de vill, de kan starta ett företag, träffa en fin kvinna som älskar dem (som också är rik, för det är ju bara rika som rika umgås med) mm.. de kan skaffa barn och köpa hubd, volvo, villa. tjofaderittan hej! Vilket urtråkigt liv. men de har förutsättningar med pengar. de kan ju köpa tex, en fotostudio om de vill ägna sig och fota mm.. (inspererad av bröllopsfotografen blev jag nu..)
nej. Nu ska jag kanske sova om jag kan. godnatt!
Jag hinner inte med allt i mitt liv just nu. praktiken tar mycket av min energi. Sedan körskolan.. Jag har inte ens bytt i LusseLudds bur denna veckan. (LusseLudd är mitt marsvin..) Och han är en levande varelse och jag tycker om honom. har inte hunnit prata med mamma i telefon heller. Ingenting går som planerat. och imorgon är det praktik på kvällen.. Suck. När ska jag vara ledig? Söndag... Och idag så klart. Men jag känner mig inte ledig när jag har planerat in någonting jag måste göra. Som körskola t.e.x..
Jag är trött på personalen här, på vissa flickor, på miljön.. ja, på allting. Personalen är lite konstig. Jag har totalt tappat förtroendet för dem. Jag kan inte prata med någon. och min ena terapeut TS har ju inte tid med mig men hon är i stallet en hel dag. Jag känner mig trött, sliten och lågprioriterad.. Jag känner mig ensam. utanför. Jag blir snart galen! Det känns som att alla hatar mig. Som att jag bara gör fel hela jävla tiden. Jag vill ju vara något bra. inte bara en trasig, smutsig, äcklig, illaluktande gamal trasa som har legat på marken i ett år, som folk har trampat på, killar har knullat med (hur man nu än gör för att knulla med en trasa? Men de är ju killar, de hittar nog på nått) . jag känner mig lurad av livet. I want to be everything, I want to be everywhere, I want to fuck everyone in the world, I want to do someting that metters.
Varför har vissa personer sådana sjukt bra förutsättningar för att klara sig i livet och må bra och komma nånvart? Varför är det bara vissa som har de förutsättningarna. Men det är nog bara lyckligt lottade tror jag. Av någon som bestämmer sådant. Som tillexempel samhället. De rika. De har alltid bra förutsättningar. De kan göra vad de vill, de kan starta ett företag, träffa en fin kvinna som älskar dem (som också är rik, för det är ju bara rika som rika umgås med) mm.. de kan skaffa barn och köpa hubd, volvo, villa. tjofaderittan hej! Vilket urtråkigt liv. men de har förutsättningar med pengar. de kan ju köpa tex, en fotostudio om de vill ägna sig och fota mm.. (inspererad av bröllopsfotografen blev jag nu..)
nej. Nu ska jag kanske sova om jag kan. godnatt!
Kommentarer
Postat av: Cornelia
hm, där håller jag nog inte riktigt med dig. :P skulle du vara lyckligare och ha mindre ångest om du hade massa pengar på banken? ångesten är ju inte beroende av pengar. så jag tror nog att de som anses vara rika har lika mycket dåligt mående i sig som resten av befolkningen. puss till dig!
Trackback
