Hjärtsvikt och en liten dikt
Hej. sitter i rummet som jag gjort mestadels av dagen. är sjuk fortfarande. ingen feber men extrem huvudvärk plus förskylning. Har inte tänkt så mycket på hur det är just idag. men jag känner på mig att det inte är så bra. Jag har gråtit lite grann. Pga en film, men jag kunde inte sluta efter det. Så jag tror att det finns massa ledsamhet inom mig som är begravd någonstans i mitt hjärta. som inte kommer fram just idag eftersom jag är trött och sjuk. Men jag vet inte hur jag ska göra med all denna ledsamhet som nästan alltid finns i mig. Som ligger och gnager på mina inre organ tills jag blöder inombords. som den har gjort en pakt med ångesten och kedjat fast sig i mitt bröst.
Men det bästa med att vara sjuk är att man inte äter någonting. Jag har ätit 1 tacos idag. så nu behöver jag inte ha jätte dåligt samvete över att jag åt lite godis igår. Jag måste gå ner i vikt. Jag måste försöka i.a.f. Jag vet att det inte kommer att ändra på vad alla andra tänker. Jag kommer fortfarande vara äcklig, värdelös, ful, misslyckad och hatad. Men JT har sagt att jag inte ska tänka så. "alla andra tänker" Jag kan ju faktiskt inte läsa deras tankar. men det är så det känns. Att ingen tycker om mig. och varför skulle de göra det? Varför skulle de göra det även om jag gick ner i vikt och inte var så här jävla fet. Jag kan inte älskas. Jag är bara sån. Någon man inte tycker om.
jag är så trött på att tänka på sådana här saker. men jag kan inte sluta. Tankarna snurrar runt runt runt i mitt huvud och de vill inte sluta. Hela världen ekar i mitt huvud och jag hinner inte med världen som snurrar så fort.
Här är en dikt jag skrev för ett tagsen. Det är så här jag känner mig:
Världen utanför mig snurrar så fort att jag inte riktigt hinner med
I deras mätningar I deras jävla system räknas inte jag in
Utanför min egna stillastående bubbla mitt i det mest fientliga hav
kan jag inte se ut, inte andas, inte känna mitt eget hjärta bara höra
deras röster och orden som ekar är mina egna tankar och jag förstår
att jag kanske inte ens existerar
Men det bästa med att vara sjuk är att man inte äter någonting. Jag har ätit 1 tacos idag. så nu behöver jag inte ha jätte dåligt samvete över att jag åt lite godis igår. Jag måste gå ner i vikt. Jag måste försöka i.a.f. Jag vet att det inte kommer att ändra på vad alla andra tänker. Jag kommer fortfarande vara äcklig, värdelös, ful, misslyckad och hatad. Men JT har sagt att jag inte ska tänka så. "alla andra tänker" Jag kan ju faktiskt inte läsa deras tankar. men det är så det känns. Att ingen tycker om mig. och varför skulle de göra det? Varför skulle de göra det även om jag gick ner i vikt och inte var så här jävla fet. Jag kan inte älskas. Jag är bara sån. Någon man inte tycker om.
jag är så trött på att tänka på sådana här saker. men jag kan inte sluta. Tankarna snurrar runt runt runt i mitt huvud och de vill inte sluta. Hela världen ekar i mitt huvud och jag hinner inte med världen som snurrar så fort.
Här är en dikt jag skrev för ett tagsen. Det är så här jag känner mig:
Världen utanför mig snurrar så fort att jag inte riktigt hinner med
I deras mätningar I deras jävla system räknas inte jag in
Utanför min egna stillastående bubbla mitt i det mest fientliga hav
kan jag inte se ut, inte andas, inte känna mitt eget hjärta bara höra
deras röster och orden som ekar är mina egna tankar och jag förstår
att jag kanske inte ens existerar
Kommentarer
Trackback
