Minnesstund
Jag och Linnea när vi var inlagda ihop^^
Detta skrev jag i min gamla blogg när jag var inlagd på akut Avdelning 25, Bup, Halmstad:
Lördag 5 April 2008:
"Jag är hemma på permission igen trots att jag rymde från avdelningen. De satte span på stationen i Gbg och poliser letade efter mig på stan. Jagh gick runt på stranden först sedan så gick jag till biblioteket för där vardet varmt och det fanns toaletter där jag kunde skära mig. sedan gick jag runt på stationen å så till biblioteket igen sedan gjorde jag misstaget att gå igenom stan på väg till Nissan, och då kom polisen. Nu har jag tre polishandräckningar på halsen."
Söndag 23 Mars 2008:
"jag kommer aldrig kunna få ut allt jag känner just nu. så jävla mycket känslor att jag tror jag sprängs. Ångest, panik, ledsamhet, skam, skuld, spykänsla och massa annan skit jag inte vet vad det kallas. Jag är så jävla arg också. Jag vill inte tillbaka till det jävla fittstället. Jag vill bara inte. jag klarar det inte. Men jag vet att om jag inte åker tillbaka kommer en polisbil å tvingar in mig i bilen som förra gången å sen får jag inte åka hem på as länge. jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag vill inte tillbaka till avdelningen. jag mår så jävla dåligt där."
Fredag 28 Februari 2008:
"Idag kom min advokat som jag ska inför rättegången med vårdinntyget. Länsrätten måste bestämma om jag ska ha LPT eller inte, och det vill jag inte. Vi pratade om avd jag vill och sånt, men jag tror endå att Håkan vinner det. Men hopaps inte för om jag inte är inne på LPT kan jag faktiskt åka hem, och det skulle vara helt underbart för då kan jag dö. Jag vill så himla gärna dö. Men samtidigt älskar jag alla mina vänenr och allting men jag orkar inte göra vad andra vill längre. Död är MIN vilja och ingen, INGEN ska bestämma över mitt liv."
Ångest
Hej. Just nu är det bara piss åt helvete. Jag vet inte vad det är. Det enda positiva i mitt lov är att jag forstätter gå ner i vikt (www.bellasviktresa.blogg.se) och att min mamma kommer idag.
Igår var en helvetes kväll. allt kändes så meningslöst, så tomt, så ensamt. Jag ringde och pratade med Orana, vilket kändes helt okej. Sedan tog jag min nattmedicin och PANG. Så var det förstört. Jag ringde Orana igen (vilket jag inte minns ett skit av) och Linnea (som jag inte heller minns). Men Orana sa att jag skötte mig bra igår så jag är inte orolig över att jag sagt någonting dumt. Så som "JAG VILL DÖ! ALLA HATAR MIG! JAG TÄNKER TA LIVET AV MIG!" som jag brukar säga när jag är hög på Stilnocten. Men det Orana inte vet är att jag skar mig igår. Inget allvarligt, utan mest lite mini-cut. Tycker ju jag då, sedan vet man inte vad andra tycker. Linnea brukar alltid tycka jag är knäpp då jag (enligt henne) tycker att ett djupt sår är ytligt etc. Men skit i det. Jag behövde inte sy i.a.f. Men jag ångrar mig inte. det enda jag ångrar är att jag inte skar mig djupare. Det är ju det jag vill emd självskadandet. Så det känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Med samma gamla tankemönster som innan. Jag vet inte vad det kan bero på. Min terapeut TS tror att det beror på att min kropp är inställd på svält för att jag bara får i mig 500 kcal om dagen. Men det tror inte jag. Jag tror att det är en "period" (som varat i fucking 6 år, med ned och upp-gångar). Jag vet inte hur jag ska klara av denna perioden. Och det gör det inte bättre av att jag har massa mediciner osm jag inte tagit i lägenheten. Jag brukar spola ner de jag inte tar emn i och med att jag mår som jag gör kan jag inte förmå mig att slänga dem. Det är en trygghet med också en fara. För vem vet vad jag gör när ångesten attakerar mig?
jag känner mig ensam. jag har inga att umgås med. Visst, jag går till praktiken nästan varenda dag. (Cornelia, min APU är i hemtjänsten Vilan/Åsum). Men jag får inte ut det sociala med dem. men det är ingen i klassen som hört av sig fast jag hört av mig tilld em. Jag känenr knappt någon i kristianstad fast jag bott här i fucking 1,5 år! (Oj, det är ju lång tid ju..). Vad är det för fel på mig? Varför hatar alla mig? Varför är jag som jag är? Jag vill bara bli omtyckt. Jag vill känna mig omtyckt. men jag fattar att de inte kan tycka om en värdelös hora, en misslyckad ful, fet, äcklig hora. Men man hade önskat att någon kunde se bortom det där. Och kanske, kanske se något bra i mig. För alla har väl något bra, eller? Jag vet inte. Jag själv tycker jag är genom dålig och värdelös och saknar förmågan av "bra-het". men jag vet inte. Det är ju mina tankar, känslor. Och jag tror på dem, fast jag lovat TS att tvivla och sätta mig emot dem. men när det hela tiden blir bekräftat. Varje dag. Hur ska jag då sätta mig emot saker som är överbevisat? Svårt det där.
jaja, nu ska jag dra. Hoppas ni har det bättre än mig. <3
Tomhet och känslofylld
sitter och tittar på "polisstationen". Imorgon ska jag till praktiken. Jag vill inte inte inte inte inte ! Jag orkar inte mer. Idag är andra dagen jag är ledig sedan förra måndagen. har jobbat hela helgen. Suck. Jag är så jävla trött på det. Jag är utmattad och ledsen. Jag gråter mycket. jag känenr mig ensam. Övergiven. jag vill skada mig, men jag har gett mig fan på att inte göra det. Efter de sista 18 stygnen så vill jag aldrig mer sy. Och om jag inte skär mig så djupt så jag behöver sy räknar jag inte det som att skära mig. Jag vet att det är sjukt, men så är det.
Jag orkar inte detta mer. Jag känner mig så himla... hmm.. hittar inget ord för det. Tom? Jag känner mig så himla tom. Samtidigt som att alla känslor väller omkring i mig och fyller mig med stark ångest.
Jag är glad över att jag ska träffa Linnea på fredag. Jag ska vara med henne hela helgen. Det ska bli udnerbart. Jag saknar henne så mycket. <3 Hon är mitt allt, utan henne skulle jag inte leva. Jag vet att det låter "töntigt" och nästan som att jag är förälskad i henne, men icke. Hon är bara världens underbaraste vän.
Idag har mormor och morfar varit här. det har varit jätte mysigt. Sedan kom Sandra. Och mys<3
Nu orkar jag inte skriva mer. Skrev ju länge innan... suck.
Godnatt!
