ArgaBella

hello. Sitter på tåget ifrån helsingborg. Jag har varit tvungen att byta här. Men det var bra för då kunde jag träffa Linnea. :) Gud vad jag har saknat henne. Jag har i.a.f varir hemma i en vecka. Det har varit skönt. Att glömma skolarbetet lite grann. Ikväll ska jag ut med en klasskompis och ta nårra öl. Det ska bli skönt det också. Jag mår ju inte så bra just nu. Jag vet inte varför men jag börjar gråta hela hela hela tiden. helt utan anledning. När jag läser dödannonserna i tidningen på folk jag inte ens känner. >.< Drygt.

Jag tog bort stygnen i onsdag. det var en sjuksköterske elev. Hahahaha, han var så söt. han var klumpig och nervös. Jag tror han inte riktigt visste vad han skulle säga när jag hade gjort skadan själv. Men det tog han nästan 30 minuter (!!) att ta bort de jävla stygnen. Nu är det fint och läkt. Nästan i.a.f. Men jag har ett jävla sug på att göra mer. men jag får inte. Jag vill nog inte egentligen heller. Jag är bara trött på alltihop. Jag vet inte hur jag ska orka. Jag vill ta en överdos. Men vad skulle det vara bra för egentligen? jag vill ju inte dö. Men jag vill göra något så jag känenr att jag lever. För just nu känns det inte så. jag känner mig som ett vandrande lik. Jag orkar fan inte mer. Men jag måste klara det. Snart är det sommar och jag och mamma har beställt biljetter till england. Den 15 juni-4 Juli är vi borta.. Det känns också skönt. Sedan vet jag ju att Det bara är en månad kvar till påsklov, sedan 2 veckor till praktik, sedan 2 veckor till efter praktiken sedan är det slut. Så det går fort.

Nästa helg komemr kanske pappa och hans kompis. Men jag försöker att inte ha förväntningar för jag orkar inte bli besviken.
Sedan ska jag antagligen gå på bio med Sandra nästa helg. (På fredagen). Alice i Underlandet. Känns kul.

"Nästa station KLIPPAN, KLIPPAN"...
En timme kvar. Suck.

Jaja, nu ska jag se den "riktiga" Alice i Underlandet. Disneys version. Ha det bra ikväll!

Jag älskar Linnea. Jag saknar henne så det gör ont. Hon är liv

Hello. Allt är bara bajs. Igår så blev allting helt galet och det slutade med 58 stygn på akuten. Jag ångrar mig faktiskt. Jag kommer få jätte mycket skäll av min Terapeut TS. Jag orkar inte det också. jag kom hem vid 04.00 inatt och jag är glad att vi inte har något nu på förmiddagen. Sedan är det prov. Suck. Ikväll kommer orana, det ska bli skönt. Undrar vad vi ska göra. Ska fråga om vi kanske kan gå på bio eller någonting. Det tar tankarna någon annan stans. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hur kan jag vara så dum? DUM DUM DUM DUM DUM!! Jag känner mig så jävla korkad. Och dum. Hora, fitta, misslyckade feta äckel- Bella! 

HJÄLP.
Jag saknar Linnea, Jag saknar Linnea, Jag saknar Linnea..

..Och jag saknar min bror.

Varför tycker ingen om mig? Jag känner mig ensam. och ledsen.

Hej. sorry att jag är kass på att uppdatera. Mycket nu. Jag vet inte hur jag ska palla. Jag orkar inte gå runt med detta jävla leendet konstant medans jag skriker innombords. Jag har tillbringat hela helgen på Orana och bara längtat hem, trots att det har varit helt okej där ute. När jag väl blev ensam i lägenheten började jag gråta och tog genast fram det vassa äckliga rakbladet och skar mig. Det dumma är att jag inte ångrar mig. Jag vill inte gå tillbaka till hur jag var innan. Ärren syns, men jag vill inte ha nya. Men jag vill bara skära mig mer mer mer mer. Hur kan man längta tillbaka till ett beteende man har kämpat som fan för att komma ifrån? Det var inte så djupt, men jag måste skrut av någonting eftersom det inte vill sluta blöda. >.< Suck!

Jag saknar Linnea. JAG SAKNAR LINNEA! JAG SAKNAR LINNEA! Jag är så jävla orolig för henne. Jag orkar inte ha henne på så lång avstånd. På något vänster vill jag bara ta hand om henne och få henne att må bra. Jag älskar henne över allt annat och jag vet att hon inte mår bra av var hon är och vad hon gör just nu. Hon kommer att bli sämre. Sedan försöker jag ringa henne hur mycket som helst, men hon svarar inte. sedan ringer hon aldrig mig. Undrar om hon redan glömt bort mig, hon har ju sina kompisar där hon är, men jag har inga kompisar här där jag är. Jag blir så ledsen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Känner att jag är mitt uppe i ett jävla kaos som aldrig kommer att hålla. Jag vill inte mer!

JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER

Jag behöver något, någon. Jag vill ge upp.
Känns som om det inte är någon mening med allting.
Allt bara snurrar runt mig och jag känner mig som i en komstig rörig film
varför kan inget någon gång bara vara simpelt? Varför just jag?
Gud, jag låter som ett offer, men gärna för mig. Jag vill vara ett offer, jag vill vara ett barn för då slipper man allt. Jag vill kunna krypa upp i mammas knä igen och hon kan blåsa bort det onda. Men så funkar det inte längre. Jag vet inte vem jag är i denna jävla världen. Jag vet vem jag har varit och jag vill inte dit igen, samtidigt som jag vill dit. Jag fattar ingenting och nu ger jag upp!