Kaotiskt
Hej. sorry att jag är kass på att uppdatera. Mycket nu. Jag vet inte hur jag ska palla. Jag orkar inte gå runt med detta jävla leendet konstant medans jag skriker innombords. Jag har tillbringat hela helgen på Orana och bara längtat hem, trots att det har varit helt okej där ute. När jag väl blev ensam i lägenheten började jag gråta och tog genast fram det vassa äckliga rakbladet och skar mig. Det dumma är att jag inte ångrar mig. Jag vill inte gå tillbaka till hur jag var innan. Ärren syns, men jag vill inte ha nya. Men jag vill bara skära mig mer mer mer mer. Hur kan man längta tillbaka till ett beteende man har kämpat som fan för att komma ifrån? Det var inte så djupt, men jag måste skrut av någonting eftersom det inte vill sluta blöda. >.< Suck!
Jag saknar Linnea. JAG SAKNAR LINNEA! JAG SAKNAR LINNEA! Jag är så jävla orolig för henne. Jag orkar inte ha henne på så lång avstånd. På något vänster vill jag bara ta hand om henne och få henne att må bra. Jag älskar henne över allt annat och jag vet att hon inte mår bra av var hon är och vad hon gör just nu. Hon kommer att bli sämre. Sedan försöker jag ringa henne hur mycket som helst, men hon svarar inte. sedan ringer hon aldrig mig. Undrar om hon redan glömt bort mig, hon har ju sina kompisar där hon är, men jag har inga kompisar här där jag är. Jag blir så ledsen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Känner att jag är mitt uppe i ett jävla kaos som aldrig kommer att hålla. Jag vill inte mer!
JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER
Jag behöver något, någon. Jag vill ge upp.
Känns som om det inte är någon mening med allting.
Allt bara snurrar runt mig och jag känner mig som i en komstig rörig film
varför kan inget någon gång bara vara simpelt? Varför just jag?
Gud, jag låter som ett offer, men gärna för mig. Jag vill vara ett offer, jag vill vara ett barn för då slipper man allt. Jag vill kunna krypa upp i mammas knä igen och hon kan blåsa bort det onda. Men så funkar det inte längre. Jag vet inte vem jag är i denna jävla världen. Jag vet vem jag har varit och jag vill inte dit igen, samtidigt som jag vill dit. Jag fattar ingenting och nu ger jag upp!
Jag saknar Linnea. JAG SAKNAR LINNEA! JAG SAKNAR LINNEA! Jag är så jävla orolig för henne. Jag orkar inte ha henne på så lång avstånd. På något vänster vill jag bara ta hand om henne och få henne att må bra. Jag älskar henne över allt annat och jag vet att hon inte mår bra av var hon är och vad hon gör just nu. Hon kommer att bli sämre. Sedan försöker jag ringa henne hur mycket som helst, men hon svarar inte. sedan ringer hon aldrig mig. Undrar om hon redan glömt bort mig, hon har ju sina kompisar där hon är, men jag har inga kompisar här där jag är. Jag blir så ledsen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Känner att jag är mitt uppe i ett jävla kaos som aldrig kommer att hålla. Jag vill inte mer!
JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER
JAG VILL INTE MER
Jag behöver något, någon. Jag vill ge upp.
Känns som om det inte är någon mening med allting.
Allt bara snurrar runt mig och jag känner mig som i en komstig rörig film
varför kan inget någon gång bara vara simpelt? Varför just jag?
Gud, jag låter som ett offer, men gärna för mig. Jag vill vara ett offer, jag vill vara ett barn för då slipper man allt. Jag vill kunna krypa upp i mammas knä igen och hon kan blåsa bort det onda. Men så funkar det inte längre. Jag vet inte vem jag är i denna jävla världen. Jag vet vem jag har varit och jag vill inte dit igen, samtidigt som jag vill dit. Jag fattar ingenting och nu ger jag upp!
Kommentarer
Trackback
