Ensamhet
Nu sitter jag, patetisk som jag är, och lipar. Jag hatar detta. Jag hatar hatar hatar detta. Jag vill inte sitte i min lägenhet länge och känna mig så här jävla ensam. Jag vantrivs. jag vantrivs i Kristianstad. Jag står inte ut. Jag fattar inte varför det är så svårt att lära känna folk? Vad är det jag gör för fel? Jag försöker. Jag är ny i den "friska" världen. Jag kommer direkt ifrån en sjuk värld som jag levt i i 8 år, jag vet inte hur man beter sig i det friska. Vad man kan säga, vad man inte kan säga. Hur vet man? Jag gör säkert fel. Annars borde någon vilja vara med mig. Jag får lixom lära mig om allt ifrån början.
Jag fyller år om 2 veckor. 19 år, ingen big deal. Mamma kommer och Staf kommer. Sedan tänkte jag "hade varit kul att bjuda lite vänner också.." Men kommer i samma sekund på, vilka? Vilka skulle jag bjuda? Linnea är på sjukhuset och bor i helsingborg. Vilka har jag annars? Johanna och Sandra. Så jag ringde Johanna för någon vecka sedan och sa att hon kunde komma om hon ville, och detsamma till Sandra. Men igår sa Johanna att hon inte kunde för hon skulle till en kille då. Sedan sa Sandra att hon kanske inte orkade.. så det blir min mamma, jag och min pojkvän.
Nu kände jag mig ensam och tänkte att jag ringer och snackar ett tag i telefon. Men vem skulle jag ringa? Mamma jobbar, Staf svarar inte och Orana kunde inte för de stod och lagade mat.. (Jag sa att allt kändes pissigt, men svaret blev "kan jag ringa dig sen efter 18, lagar mat nu... så...") Jag har inte ens människor att ringa och prata med. Känns så fel. Samma sekund som jag la på efter jag pratade med Orana började jag gråta. Och sedan har jag bara bölat och bölat. Och Jag är trött på det. så jävla trött på det. som sagt, vad gör jag för fel??
Sedan har jag ätit i helgen, fy på mig. Jag åt pastagratäng jag hade lagat åt Aimee i lördags och sedan ostbågar och en pizza igår. Och jag spydde inte! Eller, pastagratängen kom typ ändå upp för jag spydde 12 gånger av bakfyllan haha. Men jag kunde inte spy upp det andra, jag försökte få upp ostbågar+pizza men mina kräkreflexer fungerar typ inte. så jag känner mig tjock. JÄVLIGT TJOCK. Så idag ska jag inte äta alls har jag bestämt mig för. Och jag har klarat mig sedan 6 imorse så det ska nog gå vägen. Börjar känna mig lite suugen nu dock, men eftersom jag redan är ledsen ch redan har en jävla ångest 8som jag haft hela dagen) vet jag att jag inte ska äta något för då kommer allting bara bli ännu värre och det pallar jag inte, inte idag. Jag måste vara nöjd med någonting, och det blir jag om jag lyckas stå emot hungern, då kan jag. Då övervinner jag något och jag har kontroll.
Som jag skrev ovan har jag haft ångest hela dagen, jag har ältat saker fram och tillbaka. Vad jag har sagt till folk, att jag skäms över vissa saker jag berättat för jag vet att de inte hör hemma i den friska världen. Jag försöker att inte berätta så mkt om mig själv, men så fort alkohol kommer i kroppen så tänker jag att allt jag gjort, alla mina problem och mina tankar/beteende är helt normalt. men nej. det är ju inte det, det är fortfarande sjukt. Så det känns som att människor ta avstånd från mig. Hela tiden. Jag bara säga så dumma saker. Och jag skäms även för helt orealistiska saker också. Exempel, en sak jag sa i england för typ 3 årsedan: "Can i have a coke in a bottle please?" och hon fattade inte vad jag menade för där säger man typ "can I have a coke please?" "In a bottle or a glas?" "Bottle, please" .. Och jag skäms över det än idag. Jag skäms så jag får ångest. Och tror du den bartendern, mitt i london, komemr ihåg en turist för 3 årsedan som sa lite fel? Nej, skulle inte tro det. Men jag skäms ändå. Jag jag gör hela tiden fel. Jag är värdelös.
Jag måste shoppa eller något för att bli av med dessa känslorna. har hittat en del grejer på internet jag vill ha, men aldrig komemr ha råd att köpa. Lite bilder:
