Besökande antastade garderob
Hej!
Just nu är jag hemma hos Sandra. Jag har antastat hennes garderob. Jag behöver ju någonting att ha på mig på fredag så det blev en titt in till Sandra och jag hittade vad jag sökte. (nästan). Jag ville ha en klänning men det blev en skinnkjol och en 3 tröjor som alternativ. Det är en sådan kjol som är hög i midjan så man måste ha instoppad tröja. Helt okej. Det jobbiga är att den är så tajt tycker jag så då ser man alla.. skavanker, om man säger så. Jag hatar att det går in där magen slutar, ni vet vad jag menar? Men vafan, jag ORKAR inte längre tänka på sådant.
Igår åt jag.. inget. Eller jag drack en buljong. Sedan idag har jag inte ätit någontin g heller och min mage känns som ett stort hål, men det känns bra. Fast det gör ont på något sätt. Och jag är sugen på mat. men vafan, jag ska dricka buljong sedan när jag kommer hem. 5 kcal, tjoho!
Jag känner mig ändå så himla tjock, men jag är stolt att jag klarar av att inte äta. Ofta ger jag vikelse för frestelserna och spyr sedan ju, men jag orkar inte spy längre, tycker att det är obehagligt och mina kräkreflexer är typ döda. Så bästa lösningen- ingen mat. Mh-m..
Jag känner mig lite nere faktiskt, jag tror det är hösten. Jag är rädd att jag ska bli deprimerad igen. För det känns som att ingenting är roligt längre. Men vafan, jag bestämde mig förra veckan att jag ska vara glad från och med då. Och jag har varit glad. Lite kämpigt för jag har haft mens precis och mood swing nr. 1. Men jag har försökt. Och det har gått ganska bra ändå. Fast innombords känns det fortfarande jävligt tomt. Tomt och ensamt. Det spelar ingen roll hur jävla fina människor som omger mig, jag är ändå ensam på något sätt. Jag vet inte hur eller varför det är så bara. Jag har nog aldrig kännt mig som ensam som nu, överlag alltså. Jag hade kunnat samla ett rum, fullt av alla människor jag älskar och tycker om som fan. Stå mitt i centrum och ha skit kul, men jag känner mig ändå ensam. Känns fel. Jag känenr att jag är fel. Jag vet inte vad problemet är? Varför kan jag inte bara vara nöjd någon gång? Helt absurt patetisk att jag är sådan här. Skit samma..
Just nu är jag hemma hos Sandra. Jag har antastat hennes garderob. Jag behöver ju någonting att ha på mig på fredag så det blev en titt in till Sandra och jag hittade vad jag sökte. (nästan). Jag ville ha en klänning men det blev en skinnkjol och en 3 tröjor som alternativ. Det är en sådan kjol som är hög i midjan så man måste ha instoppad tröja. Helt okej. Det jobbiga är att den är så tajt tycker jag så då ser man alla.. skavanker, om man säger så. Jag hatar att det går in där magen slutar, ni vet vad jag menar? Men vafan, jag ORKAR inte längre tänka på sådant.
Igår åt jag.. inget. Eller jag drack en buljong. Sedan idag har jag inte ätit någontin g heller och min mage känns som ett stort hål, men det känns bra. Fast det gör ont på något sätt. Och jag är sugen på mat. men vafan, jag ska dricka buljong sedan när jag kommer hem. 5 kcal, tjoho!
Jag känner mig ändå så himla tjock, men jag är stolt att jag klarar av att inte äta. Ofta ger jag vikelse för frestelserna och spyr sedan ju, men jag orkar inte spy längre, tycker att det är obehagligt och mina kräkreflexer är typ döda. Så bästa lösningen- ingen mat. Mh-m..
Jag känner mig lite nere faktiskt, jag tror det är hösten. Jag är rädd att jag ska bli deprimerad igen. För det känns som att ingenting är roligt längre. Men vafan, jag bestämde mig förra veckan att jag ska vara glad från och med då. Och jag har varit glad. Lite kämpigt för jag har haft mens precis och mood swing nr. 1. Men jag har försökt. Och det har gått ganska bra ändå. Fast innombords känns det fortfarande jävligt tomt. Tomt och ensamt. Det spelar ingen roll hur jävla fina människor som omger mig, jag är ändå ensam på något sätt. Jag vet inte hur eller varför det är så bara. Jag har nog aldrig kännt mig som ensam som nu, överlag alltså. Jag hade kunnat samla ett rum, fullt av alla människor jag älskar och tycker om som fan. Stå mitt i centrum och ha skit kul, men jag känner mig ändå ensam. Känns fel. Jag känenr att jag är fel. Jag vet inte vad problemet är? Varför kan jag inte bara vara nöjd någon gång? Helt absurt patetisk att jag är sådan här. Skit samma..
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grattis på födelsedagen :D
Trackback
