Fuck it
Hej. Idag är det inte så bra. Känner mig ensam här på Orana. Alla är antingen två och två eller för sig själva. Det känns jätte jobbigt. Det känns också som att alla här tycker att jag är jobbig, äcklig, värdelös. De tankarna kan inte sluta snurra i mitt huvud. De styr mig i allt jag gör och jag kan inte sluta lyssna. Känns kaotiskt. Jag har varit nära på att åka till PIVA bara för att få något lugnande så jag kan orka ta mig igenom detta här. Just nu är det bara jävligt jobbigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag känner mig helt.... hmm.... Det finns inget ord för hur jag känner mig. En blanding mellan helt tom och extremt full av känslor. Hur ska man kunna sätta det i ett ord? Tomfull? Näh, det går inte.
Jag behöver någon, något som gör det bra igen.
Jag vill bara gå här ifrån. Jag vill försvinna, men inte dö. Det är inte så jag menar. eller, ibland vill jag dö. Jag vill leva, men inte finnas. Går det ihop? Nej, tänkte väl det. Det är ett dilemma. Det är kaotiskt i mitt huvud. Kaos. Kaos. Kaos x 100000000000. Vill bara ta lättaste vägen ut.
Jag är arg på mig själv för att jag har lovat mig själv att sluta skada mig. Det ångrar jag nu. Jag vill bara skära mig brutalt. Jag känner för att skära mig så djupt så det rinner blod som i en vattenkran. det är den bästa metoden att bli av med ångesten. att det inte bara droppar, utan rinner ut ångest. Jag vet att det kanske låter helt jävla sjukt och jag förstår det knappt själv. Men det känns bra. Det känns jävligt bra att skada sig. Jag önskar att det inte gjorde det, men det är den enda metoden som får ångesten att gå bort. I.a.f långvarig ångest. Jag har svårt att andas och jag har så otroligt ont i bröstet hela tiden. Ska jag bryta mitt fina löfte? Jag vet inte. Jag måste försöka hålla det. Men det känns som att det är det enda jag gör. Försöker och försöker och försöker. Men det blir aldrig rätt. Det är alltid någon som är snett. Kan inte inte bara var helt bra någon gång?
Fuck it.
(ps. Vem är anonym som kommenterar??)
Jag behöver någon, något som gör det bra igen.
Jag vill bara gå här ifrån. Jag vill försvinna, men inte dö. Det är inte så jag menar. eller, ibland vill jag dö. Jag vill leva, men inte finnas. Går det ihop? Nej, tänkte väl det. Det är ett dilemma. Det är kaotiskt i mitt huvud. Kaos. Kaos. Kaos x 100000000000. Vill bara ta lättaste vägen ut.
Jag är arg på mig själv för att jag har lovat mig själv att sluta skada mig. Det ångrar jag nu. Jag vill bara skära mig brutalt. Jag känner för att skära mig så djupt så det rinner blod som i en vattenkran. det är den bästa metoden att bli av med ångesten. att det inte bara droppar, utan rinner ut ångest. Jag vet att det kanske låter helt jävla sjukt och jag förstår det knappt själv. Men det känns bra. Det känns jävligt bra att skada sig. Jag önskar att det inte gjorde det, men det är den enda metoden som får ångesten att gå bort. I.a.f långvarig ångest. Jag har svårt att andas och jag har så otroligt ont i bröstet hela tiden. Ska jag bryta mitt fina löfte? Jag vet inte. Jag måste försöka hålla det. Men det känns som att det är det enda jag gör. Försöker och försöker och försöker. Men det blir aldrig rätt. Det är alltid någon som är snett. Kan inte inte bara var helt bra någon gång?
Fuck it.
(ps. Vem är anonym som kommenterar??)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Om det blir för jobbigt, åk till PIVA, det finns inga skäl att lida i onödan. Men det finns inget skäl till varför du borde grotta ner dig i ditt lidande heller. Du måste ta dig ur ditt gamla beteende, och det vet du. Du måste hitta andra, mer hjälpsamma och oskadliga sätt att lätta ångesten på. Prata med TS om det?
Och jag hoppas att du förstår att du är älskad, och du är INTE på något sätt illa omtyckt av mig. Även om jag råkar vara anomnym, även om jag råkar vara betydelselös.. så vet jag att DU inte är det. Du är vacker, underbar, älskvärd, rolig och allt gott mellan himmel och jord.
Trackback
