ArgaBella

Ibland önskar jag att jag våre någon annan. Någon med ett skratt. Någon med friska perspektiv och inte det samma gamla eländiga evghetstänket svart/vitt. Jag är så trött på att allting är Skit bra eller Skit dåligt, Roligt eller Tråkigt, Ensamt eller Fullt, Nöjd eller Missnöjd. varför jag jhag inte bara vara lagom?

Idag har varit ett konstigt helvete. Jag var på gott humör men sedan hamnade jag ute på Orana. Samtalet med TS gick bra men sedan gick allt åt helvete. Jag var bara ivägen. Vart jag än var så skulle jag gå, vad jag än sa så var jag tvungen att vara tyst. De lovade, de svek. Jag kände mig bara dum och grät och grät. Jag var så jävla ledsen och rädd för verkligenheten att jag förjade gråta när en hund stirrade på mig och sprang runt mig för jag antog att det var i ilska från hunden. Jag har varit jävla känslig. Men personalen säger bara "det har hänt saker med en annan flicka, vi måste fixa det först".. MEN JAG DÅ? Jag vet att det kanske låter själviskt. Men bara för att jag bor i utsluss klarar jag inte allting själv. Jag mår fortfarande dåligt. Jag har ångest, jag gråter hela tiden och jag är rädd för det "frisk" där ute, för jag är ite van vid det. JAG BEHÖVER HJÄLP JAG OCKSÅ! Jag är inte frisk än. Jag måste få kunna prata, få kunna vara, få kunna vara rädd, ledsen, ångestfylld fortfarande fast jag inte bor på Orana längre. Men nej. Jag är ju en "stor flicka". Jag ska klara saker och ting själv. Men om jag inte kan det då?