overklighet och fylla
Jag känner mig tung. Snart är min tid här hemma i Varberg slut och det känns sådär. Att komma tillbaka till verkligheten. Jag har levt lite dröm/semester liv denna veckan. Jag har varit lite berusad alla dagar förutom 2, jag har inte pluggat någonting (nästan) och bara ätit gott. Det har ju varit en kaotisk vecka också, jag har haft extrem ångest och känns mig ledsen. Men med några öl i kroppen varje dag blir det lite lugnare. Nu har man ju inte lugnande mediciner utskrivna längre så man får ta till det som finns.
Och nu ska jag återvänta. Till helvetet som består av skolarbeten och prestationsångest, ensamhet och tårar. Men jag kan inte leva såhär hela mitt liv. Det går ju inte. Just nu är jag extremt bakfull så jag vill aldrig mer dricka någonting, men om någon hade erbjudit mig en öl nu hade jag inte tvekat, inte en sekund. Jag hade halsat i mig den och bett om en ny. Det är lite beroendeframkallande med alkohol och jag som har den genen borde ta det lugnt. Men det går inte. Jag älskar känslan av fylla.
Känner mig otillräcklig och på något sätt overklig.
