ArgaBella

Hello. Sitter här istället för att tillbringa tid med mamma som jag egentligen borde eftersom detta är vår sista egna kväll tillsamman innan jag åker den 27/12. jag känner att jag behöver skriva av mig lite.

Jag mår inte så bra. Jag är trött på att vara hemma och minnas allt roligt och inse att det bara är minnen och att mitt liv är i en annan stad. Jag vet att jag kan skapa ett liv här senare om jag känner för det, men det gör jag inte. De vänner jag har haft här har jag inte längre något gemensamt med och jag känner mig otroligt ensam pga det. förresten så har jag nästan inga vänner överhuvudtaget alls längre. jag vet inte vad det är som gör att jag har så svårt med att skaffa nya men jag blir lite blyg. jag känner mig mindre än alla andra. Sämre än alla andra. Jag känner mig ALLTID värdelös, misslyckad, oälskad, äcklig, som en hora, fet, ful när jag gemför med alla andra. Men jag försöker att börja ifrågasätta dem tankarna och försöka se dem som bara tankar. men hur enkelt är det när jag vet att alla andra tycker så om mig. När jag ser deras miner, ögon, tecken, när jag hör deras ord så märker jag att allt detta är sant. Att det inte bara är mina tankar utan att det faktiskt är så. och det är inte lätt att tänka annorlunda då. Det gör hela mitt liv så jävla komplicerat! Jag är så j-ä-v-l-a  t-r-ö-t-t på att känna så. att känna mig utanför. Ständig tomhetskänsla. Ständig ensamhetskänsla.
Jag vill vara frisk! Jag vill bli normal. (hur man nu definierar normal vet jag inte, men vanlig, genomsnittlig) Jag vll känna att någon gillar mig för den jag är. Om det nu är möjligt. det är frågan ???

Egentligen vill jag bara ge upp. Gå ut i snön, springa så långt benen bär lägga mig ner på marken och vänta på att falla i sömn. Och aldrig mer vakna. att försvinna. Att känna att kroppen ger upp, tankarna försvinner. Att sluta existera. Men jag kan inte det. inte nu. Det går fan inte, för jag har kommit en bit. jag vet det, fast det inte alltid känns så. Jag är trött på den lilla människan som befinner sig i mitt bröst som verkar vara någon jävla byggarbetare! Först gräver han ett hål i mitt bröst, sedan spikar han spikar i mitt hjärta så det börjar slå snabbt så det gör ont, sedan hoppar han på hjärtat och sågar av min bröstkorg. Men han verkar inte ha några planer på att bygga upp allt igen. Så det är min uppgift. Att laga och fixa och bygga nytt. OCH JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR RÄTTVIST!

Nej, jag vet inte riktigt hur jag ska orka med det. jag längtar tills jag kan supa mig redlös och känna något annat. Det är en bra grej. Fast dålig på lång sikt. Men just nu orkar jag inte tänka på lång sikt. För jag vill vara i nuet. Det tar ju lång tid att bygga upp allt på nytt. Och jag vill förtränga det. Jag vill leva här och nu. I svart eller vit.

Julen är ingen bra högtid. Jag känner ingen julkänsla, jag blir stressad för jag vet att jag ska umgås med människor jag inte känner utan alkohol i kroppen och jag vet inte hur jag ska lösa det. För jag har ju socialfobi och jag orkar fan inte med ångestattakerna. så det enda rätta att göra är fan att dricka mycket hos pappa. dricka massa snaps, öl och vin. Sedan kanske jag kan klara av det. Sedan är man pank också. Efter all julshopping. Och det ger en stress i sig. Nej, nästa år ska jag inte fira jul. Jag ska köpa 5 flaskor vin och åka så långt ifrån sverige som möjligt och vara inlåst på ett hotellrum på jul. Jag dumpar julen år 2010!

Suck. Och vi hörs...