Brinner inne

SUCK. nu är man trött. var ute igrån med Ned och Linnea. Det var jävligt skoj. Men fick i mig lite för mycket så det slutade med spya spya spya och åter spya och oförmåga att ta sig tillbaka till Orana och sov över hos Ned. Var lite nervös över hur Orana skulle bemöta mig men jag har inte fått skäll än i.a.f.. Men imorse var det ändå upp tidigt och ta sig till jobbet med illamående och huvudvärk. Efter ett lite nervöst samtal från SN (orana) som lät väldigt arg på telefonen (sa i princip "Hej det är SN. Nu får du berätta vad som hände igår!? Det var jävligt dumt gjort och jävligt onödigt och det var det sista du behövde nu. Hade inte vi pratat med dig om vad som gällde?! Vi får ta ett snack när du kommer hit senare!") åkte jag till jobbet med lite ångest i bröstet. Sen var jag på Orana en snabb vända för att duscha och in till stan igen och äta pizza och gå på "New Moon". Det var trevligt och jag grät hela filmen. Men jag var nog lite bakfyllekänslig samtidigt som jag egentligen mådde piss. Sedan har jag ångest över allt godis jag åt på bion. Jag vill bara skrika och gråta men jag orkar inte det nu. Jag får ta det imorgon. Men ångesten är inte så lätt att bara skjuta upp. Tyvärr...

Så nu är jag ledig. Pjuff! Fram tills onsdag men det är körlektion mån och tis. Sedan är det hem på fredag. Tjoho! Känns som evigheter sedan. Kommer vara konstigt utan Adam hemma. Men det får väl gå. Vi ska till G-kås också. fy fan. Men jag måste få köpt lite julklappar. För vilka pengar vet jag inte. Gick ca 500 igår. Lite mindre.

jaha. jag mår piss som sagt. Men jag har ingen att prata med det om. Det har varit dåligt den senaste tiden och det var nog därför jag drack så mycket igår också. Jag har lixom inte kunnat få u mig någonting. inte haft terapeuterna här ju. Jag vill bara fortsätta dricka. Mycket. Hela tiden. Det gör mig glad. Oftast. Jag är rädd för det med. Att jag ska börja dricka massor. Har det i släkten. Men det skiter jag i. Jag vill glömma. Jag vill försvinna. Jag har en känsla av att vilja dö just nu. Tanken sitter och gnager hål i min lilla hjärna.

Jag andas samma luft som igår, vistas i samma rum som igår, vet just precis lika lite som då.
All min kraft går ut på att stå, stå ut med att gå omkring i samma hjulspår, ingenting annat, bara samma, programerad till att aldrig stanna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0